Arbetaren kan i veckan avslöja hur LO-förbundet Handels gått in och skrivit ett tomt avtal på Systembolagets lager Lagena. Den stridbara fackklubbens framförhandlade lokala kollektivavtal sätts ur spel, och ersätts med ett tomt papper som binder personalen till fredsplikt fram till att ett centralt kollektivavtal undertecknats.
I årets avtalsrörelse har LO betonat en begränsning av rätten att ta in bemanningsföretag i stället för fast personal. Det var den vilda strejken mot detta på Lagena förra sommaren som satte dagordningen. LO:s agerande nu visar att avtalsrörelsen är en redan uppgjord läggmatch. Åtta av tio förbundsmedlemmar är beredda att strejka mot bemanningsföretagen. Arbetsplatser som Lagena hade kunnat inspirera många fler, därför agerar centrala ombudsmän förebyggande.
Hela grunderna i systemet med kollektivavtal kräver att bemanningsföretag tolereras. Det brukar av LO presenteras bara som ett avtal där alla arbetare kommer överens om att inte gå under en viss lön. Detta stämmer in på de kollektivavtal som slöts under slutet av 1800-talet.
Redan 1906 slöt dock LO den så kallade nederlagsöverenskommelsen där man accepterade Svenska Arbetsgivarföreningens paragraf 32 om företagens rätt att ”leda och fördela arbetet, fritt antaga och avskeda samt använda arbetare oavsett om de är organiserade eller ej”. Tidigare inledde denna formulering alla kollektivavtal. I dag är den en så självklar grund att den oftast inte skrivs in, men finns kvar i bemanningsavtalet. Att LO plötsligt skulle gå emot denna och frånta arbetsköparna rätten att fördela arbete och anta arbetare från bemanningsföretag vore ett väldigt radikalt agerande. Men inget att sätta sitt hopp till.
Punkt ett i varje kollektivavtal innebär en automatisk läggmatch i bemanningsfrågan. I stället står hoppet till att färre arbetare är medlemmar i LO och färre företag omfattas av kollektivavtal.
LO-tidningen har räknat ut att förbunden förlorade nästan 43 000 medlemmar förra året. Givetvis innebär inte det i sig bättre arbetsvillkor om ett företag saknar avtal. Snarare tvärtom, avtalen ger grundskydd för löner och arbetsvillkor. Men möjligheterna att ta strid i maktfrågorna, som bemanningsföretag, är större utan.
Ett hoppfullt exempel ledarsidan skrivit om tidigare är de så kallade blixtarbetarna i hamnarna. Timanställda men med hög lön och förmedlade via rak turordning i stället för bemanningsföretag. Det beror på ett starkt fack, Hamnarbetarförbundet, som saknar kollektivavtal. Även om kollektivavtal finns på arbetsplatserna via LO-förbundet Transport.
Ett annat är det syndikalistiska register som börjat byggas upp i Stockholm, som monopoliserar förmedlingen av arbetskraft till städ-, hotell, restaurang- och byggföretag som står utan kollektivavtal och mest anställer papperslös arbetskraft. Facket blir ett monopolistiskt bemanningsföretag som kan fördela arbete efter solidariska principer.
Varje läggmatch LO går leder till färre medlemmar och avtal. Att anställda känner sig maktlösa och lämnar facket kommer på kort sikt leda till sämre avtal. Men i längden möjliggör det att gå in i konflikter utan fredspliktens och kollektivavtalens begränsningar. Genom organisering utanför facket eller i fackliga organisationer som inte sluter kollektivavtal. LO:s medlemsras möjliggör en framtida riktig fajt.
Mattias Pettersson:
Avtalsrörelsen – en läggmatch
Publicerad
Uppdaterad
