Arbetarens ledarsida (nr 3 2010) har tidigare tagit upp den fälla LO gillrat för de radikala arbetare som tagit strid mot bemanningsföretagen. Tyvärr ger IF Metalls nya kollektivavtal oss rätt.
Anklagelserna om svekavtal från både medlemmar och övriga LO-förbund är berättigade. Verkstadsavtalet har länge setts som normerande för övriga arbetsmarknaden. Att det mest samförståndsinriktade och företagsvänliga fackförbundet satt dagordningen, dessutom i den bransch där störst vinster finns att kämpa för att omfördela, har varit ett problem för alla arbetare.
I stället för att städa bort oönskade arbetare genom bemanningsföretag, kommer LO:s förbund erbjuda arbetsköparna möjlighet att göra samma sak genom kollektivavtalsturordningar enligt lagen om anställningsskydd. Makten att få bort oönskad personal flyttas från bemanningsföretaget till avtalsslutande fack. Det som ser ut som en förbättring i nya avtalet är att bemanningsföretag inte får tas in för att ersätta sex månader efter att uppsägning på grund av arbetsbrist gjorts. Fast 30 dagar under dessa sex månader får bemanningsanställda ändå nyttjas.
Återanställningsrätten, den som varit anställd längst ska återanställas först, enligt Las gäller normalt nio månader. Ofta utnyttjas bemanningsföretagen för att kringgå denna rättighet. IF Metalls avtal försämrar denna rätt. I händelse av att facket och företaget inte kommer överens om turordning för återanställning får företaget välja ut en tredjedel av de som ska återanställas oavsett placering på turordningslistan. Till detta kommer ett lönepåslag som bara ger en individgaranti på 392 kronor per anställd under 22 månader.
Las är en antifacklig lag. Den har alltid gett arbetsköparen fri rätt att anställa och avskeda. Men turordningsreglerna har gett små inskränkningar för hur detta kan göras. Arbetsköpare som vill göra annorlunda har, om uppgörelse med facket inte nåtts, i alla fall tvingats köpa ut oönskad personal.
Arbetaren förespråkar inte Las, kollektivavtal och turordningar alls utan andra metoder: platskontroll och register. Men inom ramen för kollektivavtalen och fortsatt LO-dominans på arbetsmarknaden kan små förbättringar nu ske. Om verkstadsavtalet mister sin normerande roll.
Hoppet i denna situation är att någon av de övriga LO-förbunden vågar ta strid för ett generösare avtal. Även om övriga förbund ur ett syndikalistiskt perspektiv också är samförståndsinriktade finns ändå radikalare strömningar än IF Metall. Problemet är att man inte vågat skriva bättre avtal än industrin.
Att bli av med bemanningsföretagen är egentligen inte svårt. Om LO:s övriga förbund verkligen ville skulle ett totalstopp mot inhyrning vara lätt. Trots fallande medlemssiffror är fortfarande majoriteten av alla arbetare organiserade fackligt där.
Nu måste jobbupproret gå in i andra andningen. Skapa ett tryck från arbetare underifrån på Pappers, Livs, GS och Handels som också driver bemanningsfrågan. Så dessa inte vågar gå med på samma djupa svekavtal, utan går över industrin. Även lönerna måste sättas högre med målet att kapa de privata företagens vinster.
