Företagens rätt att ta in bemanningsföretag för att ersätta ordinarie arbetskraft är kanske den ideologiskt viktigaste frågan i pågående avtalsrörelse. Metall, GS, Livs, Handels och nu senast Byggnads har alla gjort sina överenskommelser. Handels avtal innebär att arbetsköparen kan hyra in personal under fem veckor direkt efter det att ordinarie personal avskedats på grund av […]
Företagens rätt att ta in bemanningsföretag för att ersätta ordinarie arbetskraft är kanske den ideologiskt viktigaste frågan i pågående avtalsrörelse. Metall, GS, Livs, Handels och nu senast Byggnads har alla gjort sina överenskommelser. Handels avtal innebär att arbetsköparen kan hyra in personal under fem veckor direkt efter det att ordinarie personal avskedats på grund av arbetsbrist. En särskild nämnd avgör sedan om arbetsköparen får fort-sätta hyra in personal. För endast 60 000 kronor kan arbetsköparen köpa sig helt fri från skyldigheten att återanställa och gå förbi Las. Aldrig har väl arbetarens utbytbarhet varit så tydlig i modern svensk historia.
Modellen med en kärna av fast anställda och resten inhyrd personal började användas av biltillverkaren Toyota redan på 1950-talet. Andra delar av den så kallade Toyotamodellen har under flera år hårdlanserats på den svenska arbetsmarknaden. Så kallad Lean production (mager produktion) och Kaizen (processkartläggning) har införts inte bara hos lastbilstillverkaren Scania utan även på flera av våra största sjukhus. Grundtanken är att genom att kartlägga alla delar i ett arbetsmoment, och bygga bort det som inte tillför något värde, så sparar man tid och vinsten ökar. En annan förtjänst, men som är nog lika viktig för arbetsköparen, är att det ger en fullständig beskrivning av hur arbetet ska genomföras. En bra förutsättning för att sedan byta ut personalen.
För två år sedan infördes processkartläggning enligt Toyotamodellen som metod på min arbetsplats som bibliotekarie på folkbibliotek. Resultatet har låtit vänta på sig, men en dag slog det mig att alla de förändringar som på senare år tillkommit på min arbetsplats har syftat till samma sak: att göra personalen utbytbar eller åtminstone ge oss en känsla av att vi är det.
Organisationen centraliserades från mindre och nästan självstyrande enheter till en tydlig hierarki. Vissa av våra arbetsuppgifter lades ut på andra företag, så kallad outsourcing. Så hände till exempel med inköpen av böcker, böcker som utgör en stor del av vårt arbete och även vårt yrkeskunnande. Andra arbetsuppgifter som att ha bok-presentationer för skolklasser togs bort, för att de var
tidskrävande men också väldigt personanknutna. All personal kastades upp i luften, de flesta fick byta arbetsplatser samt hoppa runt mellan olika bibliotek under en och samma vecka. Personalavdelningen krymptes till ingenting och i stället för egna vikarier anlitades ett bemanningsföretag. Allt detta har gjorts med syftet att tackla nedskärningar och effektivisera verksamheten.
Utbytbarheten kommer som en biprodukt eller ett hot från ovan. Flera är de av mina kollegor som fått höra att ”passar det inte så går det bra att söka ett annat jobb”. Med allt detta som bakgrund är det inte konstigt att folk är rädda för att även de kan bli av med jobbet och ersättas av ett bemanningsföretag.
Hotet är reellt, men framför allt är det till för att hålla oss på mattan. Arbetsköparen är fortfarande beroende av att ha någon som utför arbetet och även om de har en blå-kopia av det vi gör i handen så går det inte bara att byta ut oss hur som helst. Sedan är det upp till oss att se till att vi håller ihop, inte låter oss skrämmas och är med och sätter villkoren för hur arbetet ska genomföras.