När flera läger översvämmades i slutet av mars samlades tusentals personer i centrala Port-au-Prince till en protest som riktade sig både mot den egna regeringen, mot USA och mot FN. Demonstranterna försökte marschera mot stadens USA-kontrollerade flygplats, men drevs tillbaka av haitisk kravallpolis.
De båda ex-presidenterna George W Bushs och Bill Clintons leder gemensamt den amerikanska pengainsamlingen; Clinton är även FN:s speciella sändebud till Haiti. Bushs och Clintons besök (som blivit berömt för filmsekvensen där Bush tycks torka av handen efter att hälsat på ett av jordbävningsoffren) på ön utlöste nya protester. Ett hundratal anhängare till den störtade vänsterpresidenten Bertrand Aristide brände en amerikansk flagga utanför presidentpalatset och skanderade mot Bush och den nuvarande presidenten på Haiti, Rene Préval.
Nyhetsbyrån AP:s korrespondent rapporterar hur människor i ett slumområde intill de internationella gästernas resrutt samlades till ett improviserat möte och ”ropade ut sina åsikter: Bush är dålig, Préval ineffektiv och Clinton en besvikelse”. ”President Préval har aldrig kommit för att träffa oss tidigare! Nu för att Bush är här kommer han”, sade en kvinna från det läger trion besökte till nyhetsbyrån.
Av de 1,5 miljarder dollar som redan borde ha betalats ut enligt de internationella bidragsgivarnas löften har hittills bara 750 miljoner kommit fram. Men mycket har stannat i händerna på den lokala eliten, snarare än att nå de mest drabbade, enligt ett reportage i New York Times. I mars avslöjades att Patrick Delatour, Haitis turistminister och en av de ledande ansvariga för återuppbyggnaden, äger 5 procent av GDG Concrete Construction Company, Haitis enda betongtillverkare, som håller på att dra in enorma kontrakt i återuppbyggnadsarbetet. Hans kusin är majoritetsägare.
Vid en givarkonferens de sista dagarna i mars lovades Haiti totalt 10,5 miljarder dollar, medan återuppbyggnaden beräknas kosta runt 14 miljarder. Av detta är 5,3 miljarder tänkta att betalas ut de närmaste två åren. De största bidragsgivarna är EU (1,7 miljarder), Venezuela (1,3 miljarder) och USA (1 miljard). Trots att USA inte bidrar mest har de ändå tagit på sig en ledande roll. En europeisk diplomat klagade på att bidragskonferensen blev ”Bill och Hillary show” enligt New York Times. Washington Post analyserade: ”trots enhälliga försäkringar om att haitierna ska äga sin egen återuppbyggnad, lät sig ingen egentligen luras… Bill Clinton, som givarfondens ordförande och FN:s särskilda sändebud, kommer att bestämma musiken… kan ni säga mr vicekung?’’. USA behåller också fortfarande 5000 soldater på ön, med ytterligare 5000 i skepp utanför kusten.
Frågan är då hur ”vicekungen” kommer att använda sin makt. Kort efter katastrofen varnade exempelvis författaren Naomi Klein för att den kan komma att användas enligt ”chockdoktrinen” – för att driva igenom en radikal nyliberal agenda. Och det verkar delvis besannas. Clinton gjorde förvisso ett förvånansvärt erkännande under sitt besök: att han ödelade Haitis jordbruk genom att driva igenom avskaffade ristullar på 90-talet, ”ett beslut jag och ingen annan måste leva med”. ”Viktigare, det haitiska folket blev tvungna att leva med det”, kommenterar World Socialist Web Site, WSWS.
Men erkännandet verkar inte markera någon kursändring. Av Clintons uttalanden hittills förefaller grundbulten i hans plan för landets återhämtning vara att få in fler utländska sweatshop-fabriker inom främst textilbranschen, med lockbetet att Haitis löner är regionens lägsta. Här kan landet eventuellt komma att erbjudas bättre tillgång till USA-marknaden. Vidare att relokalisera många av de hemlösa från Port-au-Prince till landsbygden – och som bieffekt möjliggöra en gentrifiering, social rensning, av huvudstaden. Just detta är ett återkommande inslag i de fall av ”chockterapi” Klein studerat, från New Orleans till Sri Lanka. Slutligen, och detta är speciellt kontroversiellt på Haiti på grund av landets koloniala förflutna, att få bort förbudet för utländska företag och personer att äga mark.
Under sina tal gjorde han flera ”antydningar om att viktiga internationella företag ligger i startgroparna för stora investeringar, bara de legala hindren undanröjs”, återigen enligt WSWS.
[email protected]