Skärblacka pappersbruk har tre ingångar. Utanför den största av dessa, avsedd för träleveranser, står reparatörerna Joakim Runquist och Christopher Grentzelius strejkvakt. Vissa leveranser släpps förbi, andra inte. Vissa släpps in men tillåts inte passera ut igen.
– Vi har listor på vilka som får och inte får komma in, säger Joakim Runquist.
Sedan en knapp vecka är de uttagna i strejk. Frågan om vilket krav de ser som viktigast besvarar Christopher Grentzelius på samma sätt som övriga strejkande Arbetaren talar med.
– Att Pappers ska förhandla Pappers avtal.
Strejken bröt ut sedan Pappers och motparten Skogsindustrierna inte kunde enas om löneökningar och rätten till återanställning. Arbetsgivarna erbjuder löneökningar på 3,2 procent över 22 månader, vilket ligger i linje med de avtal som hittills träffats inom industrin.
– Vi omfattas av industriavtalet och den typ av lönebildning som etablerats under den här avtalsrörelsen tycker vi är fullt rimlig. Där tycker vi att vi ska ligga, men det tycker inte vår motpart, säger Per Lindberg, koncernchef på Billerud, som äger Skärblacka.
Men företrädare för Pappers håller inte med. För ett antal år sedan genomgick pappersbranschen en mindre kris som resulterade i att ett antal bruk lades ner, men sedan dess har arbetsgivarna gjort stora vinster och gått i stort sett opåverkade genom lågkonjunkturen. Därför är utrymmet för löneökningar stort, menar avtalssekreteraren Matts Jutterström.
– Vi har ju för fasiken skakat hand inom LO på att vi skulle kräva minst 620 spänn, det står vi fast vid. Det finns en betalningsförmåga i de här bolagen som är helt annorlunda än i resten av industrin.
På det lokala Folkets hus har pappersklubben inrättat en strejkcentral. Strejkvakterna äter en smörgås innan de går ut på pass och kommer tillbaka för att värma sig med en kopp kaffe efteråt. Maskinisten Elise Appelberg beskriver stridsmoralen som hög.
– Det är väldigt god kampvilja. Alla tycker att avtalen är viktigast, vi vill ha en egen plattform att förhandla utifrån.
Det är också ett enat arbetarkollektiv som gått ut i strejk. Pappers har runt 450 medlemmar på Skärblacka, vilket motsvarar en organisationsgrad på 95 procent.
– Och de få stackarna som inte förstått att vara med förut har gått med nu, säger Elise Appelberg.
Kassören Elisabeth Hjelte betonar att hon hoppas på att konflikten får snabb lösning, men också att Pappers inte viker ned sig.
– Vi hoppas på det bästa och rustar för det värsta. Vi är ett väldigt starkt förbund, ett enat förbund och ett rikt örbund. Vi kan hålla ut betydligt längre än både arbetsgivarna och regeringen.
Förutom löneökningarna är facket och arbetsgivarna också oense om arbetarnas rätt till återanställning kontra företagens rätt att hyra in personal.
Parterna är överens om att bemanningsföretag i dagsläget spelar en ytterst begränsad roll på det aktuella avtalsområdet, men frågan handlar om makt.
– Som vi ser det kräver Pappers ett veto mot bemanningsföretag. Det är naturligtvis inget som vi accepterar, vi måste ju kunna leda och fördela arbetet, säger Per Lindberg på Billerud.
Inför avtalsrörelsen enades LO om kravet att bemanningsföretag inte skulle få anlitas så länge det finns tidigare anställda med förtursrätt. Hittills har samtliga förbund kompromissat med detta krav, men Pappers står fast.
– Avtalen som har kommit från Metall, GS och Handels löser inte problemen som man har, man kan fortfarande säga upp och hyra in, säger Matts Jutterström. Men det har vi också skakat hand på, att det kravet ska vi fan landa.
Samtidigt medger Matts Jutterström att förhandlingarna ser ut att bli tuffa.
– Det här är frågor arbetsgivarna inte vill släppa. De menar att deras oinskränkta rätt att leda och fördela arbetet är en naturlag, och de har hela Svenskt Näringsliv i ryggen.
Svenskt näringsliv har under veckan kritiserat strejken i skarpa ordalag. Inför att förhandlingarna, efter denna tidnings pressläggning, skulle återupptas var Matts Jutterström osäker på vilket motdrag arbetsgivarna skulle ta till.
– Vidtar de inte lockoutåtgärder har vi ett avtal snart. Men öppnar de upp för det bli det en konflikt i en storleksordning som vi inte sett sedan 1980-talet.
