Under Alliansens tre regeringsår har polis som ingriper mot fackliga aktiviteter blivit vardag. Det är viktigt att komma ihåg att denna trend inleddes redan under slutet av den föregående socialdemokratiska regeringen. Nu krävs klara besked från oppositionen om den vid valseger
tänker sluta kommendera ut polis mot facket.
Staten har efter ett antal hårda strejker under första halvan av 1900-talet, med skotten i Ådalen som vändpunkt, velat undvika att sätta in sitt våldsmonopol vid arbetsmarknadskonflikter. Detta för att inte uppfattas som partisk. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna lyfter gärna fram detta historiska arbetarrörelsearv. Men den aktuella frågan nu är om en arbetare som deltar i en facklig konflikt kan förvänta sig en batong i huvudet även efter regeringsskifte i höst?
Nu är statligt våld åter en del av arbetsmarknadspolitiken. Ordningsmakt dyker regelbundet upp vid fackliga stridsåtgärder, alltid för att hjälpa arbetsköparen. Ridande polis försöker nu varje helg bryta strejkvaktskedjorna utanför det blockadvarslade nöjesstället Berns i Stockholm.
I helgen var den förstärkt med civilklädda såkallade Romeoenheter, hårdförda storvuxna konstaplar som annars jobbar mot fotbollshuliganer och narkotikalangare.
Inte bara anställda som är medlemmar i syndikalisterna drabbas, även om det är vanligast. I somras var det en blockad av strejkande LO-medlemmar på Lagena som bröts upp. Inte heller är trakasserierna riktade enbart mot blockader. Poliser har även gripit fackföreningsmedlemmar som bara agerat flygbladsutdelare, och trakasserat strejkande som inte upprättat någon blockadkedja. Polisens agerande blir ett föredöme för privatiserad ordningsmakt. Även ordningsvakter, väktare, dörrvakter och inhyrda bråkmakare sätts oftare in mot facket.
Alliansregeringen har inte varit först med att kommendera ut polis vid strejk. Första gången i modern tid som polis sattes in mot strejkande och blockerande arbetare var under sommaren 2006. Regeringen var då fortfarande socialdemokratisk och arbetsköparen den socialdemokratiskt ledda Malmö Stad.
En medborgare som blir bestulen av en annan medborgare har möjligheten att få hjälp av polisen. En medborgare som blir bestulen på lön av en arbetsköpare saknar möjligheter att få hjälp den vägen. Däremot finns en grundlagsskyddad rätt att organisera sig fackligt och gå ut i indrivningsblockad.
Inom hotell och restaurang, städ och byggbranschen har en stor del av företagen satt i system att blåsa personal på löner. Möjligheterna för drabbade att komma åt dessa rättsligt är små. Det handlar om mindre underentreprenörer som hinner gå i konkurs och återstartas med nytt organisationsnummer innan en rättsprocess är klar.
Fackets metod har i stället varit att sätta huvuduppdragsgivaren i indrivningsblockad. Inte bara medlemmarna vinner på att få sina löner utbetalda. Även samhället tjänar på det i form av att svarta löner blir vita, skatteskulder betalas in och företag som betalar vita avtalslöner inte utsätts för osund konkurrens. Den enda förloraren är den ekonomiska brottsligheten. Det är därmed anmärkningsvärt att polisen regelmässigt tar parti för dessa.
Antalet fackliga konflikter stiger till följd av ett hårdnande klassamhälle med allt osäkrare anställningsförhållanden. Alliansen måste ge besked om de även i fortsättningen kommer svara med polis. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet måste ge besked om en ny regering i stället kommer låta facket göra sitt jobb i fred.
