Parallellt med de pågående truppförstärkningarna till Afghani-
stan har USA delvis tänkt om. Tidigare prioriterade man att döda talibaner, nu ska man i stället koncentrera sig på att skydda civilbefolkningen och skapa utrymme för afghanska myndigheter och bi-ståndsprojekt att bygga upp samhället. Strategin målades upp i ett linjetal i oktober förra året, av de internationella styrkornas befälhavare general Stanley McCrystal.
Därigenom skulle befolkning vinnas över från rebellerna, var det tänkt. Civila biståndsinsatser skulle underordnas den militära ledningen, dessutom skulle de amerikanska trupperna driva sina egna humanitära projekt. De befäl som kände sig ovana i sin nya roll kunde söka råd i handboken ”Så använder du pengar som ett vapensystem”.
Humanitära organisationer protesterade omedelbart. De menade att om biståndsarbetarna ses som en del av militära insatser, riskerar de att attackeras än mer av talibanerna. Bara under 2008 dödades över 30 hjälparbetare i Afghanistan.
De senaste månaderna har det dessutom pågått en debatt bland bistånds- och militärexperter om i vilken grad biståndsinsatser egentligen kan bidra till stabilitet i Afghanistan. Den före detta flygvapenofficeren Stuart Gordon, forskare vid Storbritanniens Kungliga militärakademi Sandhurst, har undersökt sambandet mellan bistånd och säkerhet i Afghanistan.
– Afghanistan är en miljö där det är väldigt lätt att göra misstag. Landets ekonomiska och politiska eliter är ofta korrupta. Biståndspengar utan tillräckliga kontrollmekanismer löper risk att kapas, och det jag tycker att vår forskning visade är att pengarna då kan bli kontraproduktiva, säger Stuart Gordon på telefon till Arbetaren Zenit.
– Men det finns också framgångssagor, till exempel är det nu betydligt färre kvinnor som dör i barnsäng, och dödligheten bland barn under fem år har minskat avsevärt, fortsätter han.
Tråkigt nog för general McCrystal, visar undersökningen att det som främst eldar på motståndet är regeringens ruttenhet och tveksamma allianser med krigsherrar, medan bristen på vägar, skolor och sjukhus spelar mindre roll.
Problemen närmast förkroppsligas av presidentens halvbror, Ahmed Wali Karzai, staden Kandahars starke man. I april publicerade tankesmedjan Institute for the Study of War en rapport där han utmålas som en manipulativ krigsherre, som driver folk i armarna på talibanerna. I skrivande stund förbereder den USA-ledda koalitionen en offensiv i Kandahar-regionen.
Makthavare som Ahmed Wali Karzai har underminerat afghanernas tilltro till koalitionstrupperna, hjälporganisationerna och staten. Enligt Pentagons senaste kvartalsrapport till kongressen, visade en opinionsundersökning att av de 121 undersökta distrikten var det fler som sympatiserade eller samarbetade med motståndsrörelsen än med regeringen.
Efter kritik från bland andra Stuart Gordon har USA nu lagt om kursen på pengaflödet. Man satsar mindre på jätteprojekt som vägbyggen, och mer på att skapa en bättre fungerande stat genom att till exempel stärka rättsväsendet.
– Det är viktigt att öka kvaliteten inom polisen. Traditionellt har den utgjort ett avsevärt hot mot civilbefolkningen. Särskilt i avlägsna delar av landet har folk varit extremt rädda för all kontakt med poliser, säger Stuart Gordon, som tror att den nya strategin trots allt har bättre utsikter att lyckas än de tidigare.
Den 20 maj utnämndes Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare Torbjörn Pettersson till ambassadör i Kabul, där han ska börja arbeta i mitten av augusti. Han gillar inte att biståndet liknas vid ett vapensystem.
– Ju mer det civila återuppbyggandet militariseras, ju svårare blir det för oss att verka. Risken är att motståndsrörelsen betraktar alla utlänningar som fiender vilket ökar risken även för civila biståndsarbetare, sade han till Säkerhetspolitik.se i januari.
Även om Petterson stöder den militära närvaron, har han också ifrågasatt den svenska truppens effektivitet och förespråkat mer civilt bistånd.
”Kostnaden för den militära insatsen är drygt två miljoner kronor per soldat och år. Det motsvarar 50 årslöner för en välutbildad afghansk lärare eller årskostnaden för 1400 elever”, skrev han på DN Debatt förra året, och efterlyste i samma artikel en resultatredovisning av försvarsminister Sten Tolgfors.
– Biståndsinsatser, inte bara i Afghanistan utan i hela världen, görs det ju utvärderingar på, men inte de militära. Fast det tycker jag väl att de skulle kunna göra, säger Torbjörn Pettersson.
Fick du något svar från Sten Tolgfors?
– Nej.
Sten Tolgfors pressekreterare Mikael Östlund svarar i ett mejl att det inte finns någon utvärdering.
– Vi ser kontinuerligt över vårt bidrag och anpassar det för att ge bästa möjliga effekt, säger han, och hänvisar också till Isaf (International Security Assistance Force), där den svenska styrkan ingår.
Viljan att hjälpa Afghanistans förtryckta kvinnor har varit ett tungt argument för Sveriges engagemang i landet. Frågan är hur de hjälps bäst. Sida skriver i sin landstrategi att få givare driver frågor som sexuella rättigheter och våld mot kvinnor, och ser ett utrymme att göra mer.
