Vi har tråcklat oss igenom Jakartas kaotiska trafik jag och Dwi Rahayu, min tolk som är forskare i sociologi, för att hitta fram till lokalerna i sydöstra delen av staden där The Confederation of Indonesian Prosperous Labor Union, KSBSI, håller till. Inne i den lilla tvåvåningsfastigheten är det mörkt och svalt jämfört med den dallrande hetta som stiger ur asfalten på gatorna utanför. Vi hittar Yatini Sulistyowati bakom sin åldrade PC. I fyra år har hon arbetat med jämställdhetsfrågor på KSBSI.
Vilka fackliga frågor står högst upp på agendan?
– Likalön är vad vi arbetat med den senaste tiden. Arbetsgivarna ger män som arbetar rätt till familje- och hälsoförmåner som kvinnor inte får. En man får exempelvis ersättning när hans fru är på sjukhus för att föda barn, men en kvinna som är anställd får ingen ersättning när hon föder barn.
– Roten till de här särbehandlingarna är den islamiska äktenskapslagen, Lag nr 1:74, som slår fast att kvinnans ställning i familjen är hemmafruns och mannens är familjeförsörjarens. Kvinnors rättigheter är helt avgränsade till hemmets domän. När en kvinna arbetar är hon enbart mannen behjälplig med att få in pengar, hon anses inte själv vara familjeförsörjare. Per definition är hon hemmafru och förväntas därmed inte vara företagets, utan mannens ansvar. Det är absurt med tanke på att kvinnorna i dag är i majoritet i det indonesiska arbetarkollektivet.
Yatini Sulistyowati berättar att det samtidigt finns andra indonesiska lagar som slår fast att kvinnor och män ska behandlas lika. Exempel på det är Lag 13:2003 som reglerar arbetskraft och sysselsättning och även ILO-konventionen (Internationella arbetsorganisationen) som Indonesien har ratificerat.
– Hittills har regeringen varken sagt bu eller bä om att äktenskapslagen används som referens i arbetsrättsfrågor. Det visar att det är viktigt att även kvinnor är opinionsbildare. Under the New Order när äktenskapslagen antogs, tystades kvinnorörelsen, men med Reformationen på 1990-talet har kvinnorörelsen åter börjat göra sig hörd.
Hur tycker du att äktenskapslagen borde se ut?
– Det ideala vore om lagen delade ansvaret för familj och försörjning lika mellan man och kvinna. Ett förhärskande paradigm i Indonesien säger att om ett barn uppför sig illa, så är det mammans fel, men om barnet är framgångsrikt så är det pappans förtjänst. Det är ett paradigm som måste förändras så att om barnet är framgångsrikt är det båda föräldrarnas förtjänst.
Är det möjligt att uppnå jämlikhet mellan män och kvinnor inom en islamisk kontext?
– Islamisk lag tar fasta på att kvinnan inte ska vara underordnad mannen och inte vara hans mjölkko. Men de flesta uttolkare av islamisk lag är män, och de har bara tagit fasta på vissa suror i Koranen. Islam i sig är väldigt flexibelt. Men kvinnorna har den fostrande rollen i Koranen.
Yatini Sulistyowati har själv känt av de hårda arbetsvillkoren på fabriksgolvet som anställd på företaget Monday Biscuits i östra Jakarta, en arbetsplats där 70 procent av de anställda är kvinnor. Här var hon inblandad i flera framgångsrika strejker då tusentals arbetare lade ner jobbet. Normallönen på Monday Biscuits låg under den lagstadgade minimilönen på 1 250 kronor, några tillsvidarekontrakt tillämpades inte så varje år måste man på nytt ansöka om att få behålla sitt jobb.
Att hon var riktigt obekväm för företaget stod klart när hennes arbetskamrater under ett nattskift råkade höra ett samtal mellan en företagsrepresentant och en polis som gick ut på att: ”Yatini måste tas om hand och sättas på plats!”. Det är få i Indonesien som inte minns Marsinah, en stridbar tjugofemårig fackrepresentant på en klockfabrik, som 1995 kidnappades på östra Java. En tid därefter hittades hon torterad, våldtagen och mördad. Ännu har ingen ställts till svars för detta brutala dåd.
Blev du inte rädd när du hörde om hotet mot dig?
– Nej, det kändes mer som en utmaning. Vi hade planerat en strejk dagen efter mina arbetskamrater hörde hotet. Jag sov hos en vän den natten för att ingen skulle hitta mig och kom till jobbet nästa dag för att genomföra strejken. Men efter det gick jag ingenstans utan sällskap av någon av mina arbetskamrater.
När kidnappningen misslyckades sattes Yatini dagligen på nya arbetsuppgifter på fabriken, som att tvätta toaletterna och röja upp bland de smutsigaste jobben. Därefter gjordes hon sysslolös och fick sitta på andra sidan chefens skrivbord och glo. Till slut blev hon helt avvisad från arbetsplatsen, och personer på arbetskraftsdepartementet startade en smutskastningskampanj mot henne. Det var då Yatini bestämde sig för att på heltid jobba fackligt.
Hur kommer det sig att du är så modig?
– Jag föddes i Onokiri, en liten by, mina föräldrar var bönder och det var ett hårt liv. General Suhartos utrensning av vänstersympatisörer drabbade byn hårt. Jag lärde mig att vara modig i alla lägen. Inte förrän jag födde mitt första barn upplevde jag rädsla, plötsligt kände jag ett annat ansvar. Min far uppmuntrade mig alltid. ”Om någon kränker dina rättigheter: stå upp och försvara dig. Om du blir utmanad: vik inte undan, utan konfrontera. Alltid vinner du någonting.”
Finns det andra aktuella frågor som ni arbetar med på KSBSI?
– Vi arbetar med flera fall nu som har med regionala lagar att göra, som Lag nr 8. Den behandlar prostitution och slår fast att kvinnor som vistas utomhus efter klockan åtta på kvällen betraktas som prostituerade. De anhålls omgående och förs till ett lokalt häkte som inte lyder under polisen. Det här påverkar alla kvinnor som arbetar skift, på restaurang eller nattmarknader. Kvinnor som är på väg till eller från jobbet måste få röra sig utomhus utan att riskera att bli häktade eller utsatta för sexuella trakasserier. Detta drabbade min syster. Vid flera tillfällen blev hon och hennes arbetskamrater arresterade på väg hem från jobbet, men även min syster slogs för sin rätt, hon gjorde motstånd.
– Det är tydligt att det finns regionala lagar som istället för att skydda medborgarna, kränker och trakasserar dem. Många av landets politiker har militär bakgrund och jag är djupt oroad för att vi på nytt kommer att styras av militärer, då stryps den fria fackföreningsrörelsen igen.
FAKTA Fackligt aktiva utsätts för trakasserier
• Indonesien är världens största muslimska land med cirka 220 miljoner invånare. Under 1960-talet växte en av världens största vänstermassrörelser fram, vilket general Suhartos kuppartade maktövertagande satte stopp för 1965. Diktatorn Suharto försökte utradera och skriva om Indonesiens allt radikalare 1900-tals historia för att införa The New Order. Hundratusentals kommunister och socialister torterades, fängslades och avrättades. De tidigare fria, breda folkrörelserna ersattes av statskontrollerade.
Starka folkliga protester avsatte diktatorn 1998 och en ny tid av reformation inleddes. I senaste parlamentsvalet i april 2009 deltog 38 partier.
• Arbetslösheten är hög, flera miljoner indoneser har lämnat landet och arbetar utomlands. Det finns runt 70 nationella fackförbund, och 3 000 lokala. Den nationella organiseringen är fortfarande bristfällig. Trots att organisationsfrihet och yttrandefrihet garanteras i lagen är det inte ovanligt att fackligt aktiva utsätts för hot och trakasserier. Kollektivavtal förekommer endast på företagsnivå, men i de flesta företag finns inga avtal alls. The Confederation of Indonesian Prosperous Labor Union, KSBSI, grundades 1992 som ett alternativ till den statligt kontrollerade fackrörelsen. Dess ledare blev fängslade och förföljda under diktaturen. I dag uppger KSBSI att de samlar elva förbund och cirka fem miljoner medlemmar.
