Den nya skollagen, som klubbades i måndags, innebär slutet för det idag största gymnasieprogrammet – det individuella (IV). En befrielse för många skoltrötta elever från arbetarklassen, som nu kan börja jobba och tjäna pengar istället för att traggla med oregelbundna verb och multiplikationstabellen. Samtidigt blir tillgången på kunskap ännu mer en klassfråga.
IV skapades för att ge elever möjlighet att läsa upp sina betyg till godkänt i grundskolans kärnämnen matte, svenska och engelska och därmed klara kraven för gymnasiebehörighet. Genom åren blev det i stället en slutstation för många elevers skolgång. Nu införs i stället introduktionsprogram öppna för elever utan gymnasiebehörighet, som kommer vara mer praktiskt inriktade. Elever, som är skoltrötta eller har andra svårigheter, ska snabbt slussas ut i yrkeslivet. Kraven för behörighet till gymnasieskolans praktiska program blir samtidigt hårdare. Den som inte lyckats på första försöket göre sig icke mer besvär – ut och jobba!
Som före detta elevassistent på individuella programmet är det svårt att sörja dess undergång och jag vet att många före detta kollegor delar mina känslor. Vi kommer sakna alla häftiga elever som IV samlade, som en kollega sade: ”det här är skolan Pippi Långstrump skulle gått på i dag”. Jag arbetade på en IV-skola som saknade praktisk yrkesutbildning, så målet var endast att alla elever skulle läsa in grundskolans matematik, svenska och engelska. Det var en upplevelse att se elever som för första gången upptäckte läsglädjen i lättlästa versioner av Röde Orm eller Greven av Monte Cristo.
Men ingen blir eftertraktad på arbetsmarknaden med betyg stämplade IV, vilket ungdomarna givetvis visste. Däremot fanns det en stor andel elever som var eftertraktade på den kriminella arbetsmarknaden, som inte har några betygskrav. Tomma vuxna moralklyschor som ”stannar du kvar i skolan så kan du tjäna pengar utan att begå brott”, fungerar inte då.
De elever som fick ut mest av sin skoltid var de som lyckades ordna praktik eller lärlingsplats eller gick vidare till en praktisk utbildning utan betygskrav. Visst finns det solskenshistorier om elever som har en misslyckad grundskoletid men sedan gått från IV till gymnasium/Komvux/folkhögskola och därefter vidare till högre akademiska studier. Men för majoriteten av alla som hamnar på IV ligger en framtid inom praktiska yrken närmare till hands. En lärlingsplats som rörmokare eller målare är då en betydligt bättre investering rent ekonomiskt än att använda samma tid till att läsa om tre ämnen.
Det nya särskilda programmet kommer på kort sikt vara betydligt mycket nyttigare för sina elevers plånböcker än dagens individuella program. Men principen att alla medborgare ska ha en gemensam kvot kunskaper, nio års grundskola, ges upp. Hur sätter man sig in i en politisk debatt utan tillräckligt med kunskaper i svenska? Hur granskar man ett lönebesked eller en deklaration utan mattekunskaper? Det är lättare att kontrollera ett folk som saknar utbildning.
Den tidiga arbetarrörelsen bedrev ett folkbildningsarbete som inte var kopplat till kapitalets behov av arbetskraft utan lusten att lära och behovet av kunskap för att organisera sig. Sedan behövde även kapitalet välutbildade arbetare och den allmänna skolan byggdes ut.
Nedläggandet av IV visar att en grupp på arbetsmarknaden hårdare cementerats fast i yrken som bara kräver enklare teoretiska kunskaper. Det blir därför extra viktigt att försvara och kräva en utbyggnad av Komvux och folkhögskolorna samt kräva ytterligare resurser till studieförbunden för att öka folkbildningsarbetet. Skolan kommer nu mest lära ut det företagen har nytta av. Arbetarrörelsen måste nu åter själv lära ut farliga kunskaper.
