Barn som kommit till ett EU-land där en asylansökan lämnats in, ofta utan barnets godkännande, riskerar att skickas dit på nytt när de kommer till Sverige, i flera fall till länder där asylprocessen inte alltid går rätt till och där misshandel och frihetsberövanden av asylsökande barn är vanligt.
– Sverige skickar ofta barn som kommit ensamma till det första landet i EU där de fastnat och som ingår i Dublinförordningen. I länder som Ungern och Rumänien är de här barnen helt rättslösa, säger Aida Ghardagian.
Många asylsökande som kommit till Sverige beskriver hur de tvingats fly en andra gång, sedan de fastnat i något av de länder som ingår i Dublinförordningen. Ofta vittnar de om inhumana levnadsförhållanden där de nekats både boende och andra rättigheter, samtidigt som de utsatts för våld av myndighetspersoner under tiden deras asylärenden prövats.
Om Sverige skickar tillbaka barn till sådana levnadsförhållanden strider det mot FN:s barnkonvention, menar Asylgruppen.
Ett aktuellt exempel är en 13-årig pojke från Afghanistan som kommit ensam till Sverige efter att först fastnat i Rumänien där han bland annat berättar att han misshandlats av polisen och tvingats leta mat i soptunnor. Inom två veckor väntas han skickas tillbaka till Rumänien från Malmö där han nu befinner sig.
– Han mår verkligen inte bra, och har varit inlagd på Barn- och ungdomspsykiatrin och äter ångestdämpande tabletter, säger pojkens gode man, Farborz Carami, till Arbetaren Zenit.
Barnombudsmannen, BO, har tidigare fått Sverige att sluta utvisa barn till Grekland, efter att de granskat förhållandena där, något som nu också kan bli aktuellt med Malta. Det sedan bland annat FN och Amnesty har beskrivit ländernas mottagarvillkor som undermåliga.
– Vi har nyligen krävt att Migrationsverket ska göra en utredning om situationen där, säger Christopher Carlson, jurist vid BO.
Däremot har BO inte tagit ställning i frågan om Dublinförordningen. Rädda Barnen är dock starkt kritiska till att förordningen innefattar barn, och har tillsammans med 72 andra europeiska organisationer krävt att den revideras. I ett pressutskick skriver de bland annat att många barn far illa när Dublinförordningens regler tillämpas på det sätt som sker i dag.
Farborz Carami menar också att förordningen utsätter barn för psykiskt lidande, och att många länder som ingår inte tar något som helst ansvar för barnens bästa.
– Här i Sverige får de åtminstone hjälp med rena kläder och någonstans att bo, i många andra länder får de ingenting, säger han.
Aida Ghardagian berättar om den psykiska stress, som många av de barn hon kommer i kontakt med upplever då de väntar på beslut om att skickas tillbaka och menar att Migrationsverket har ett stort ansvar för barnen.
– Man pratar om dessa länders dåliga villkor men det är Sveriges ansvar. Nu när barnen är här så ska man väl inte skicka dem dit igen, säger hon.