Sedan 2006 är det kommunerna som ansvarar för boendet för ensamkommande flyktingbarn. Antalet barn som söker asyl har ökat kraftigt de senaste åren. Förra året kom det 2 250 barn jämfört med 388 år 2004. I sin senaste rapport ”De osynliga barnen” riktar Unicef kritik mot Sveriges sätt att ta emot ensamkommande barnen.
– Socialdepartementet måste kliva in och ta ett ansvar för att ge klara riktlinjer till kommunerna om hur socialtjänstens utredningar av ensamkommande barns boende ska gå till, säger Christina Heilborn, barnrättsjurist vid Unicef och projektledare för rapporten.
Många barn som kommer ensamma till Sverige placeras hos släktingar eller vänner till familjen, och socialtjänsten gör då en betydligt sämre utredning om boendet är lämpligt eller inte, än när det gäller svenska barn som förflyttas till nya boenden.
Förra året sökte 2 250 ensamkommande barn asyl i Sverige, runt en fjärdedel av dessa flyttade hem till släktingar eller anhöriga till familjen.
Unicef menar att även om det många gånger är tryggt för barnen att bo hos släktingar så måste en granskning av hemförhållandena ske innan barnet flyttat dit, då det förekommit flera fall där barn farit illa. Barn behandlas alltså olika beroende på nationalitet, men enligt gällande lagstiftning ska kommunerna utreda varje hem innan ett barn placeras där. Något som långt ifrån alltid görs.
– Socialtjänsten lämnar ofta de här familjerna i fred, och jag tror att det beror på dålig kunskap och att de saknar tydliga nationella riktlinjer om hur de ska göra, säger Christina Heilborn.
Enligt Unicef brister socialtjänsterna i landets kommuner även beträffande uppföljningar av hur boendesituationen ser ut. Christina Heilborn menar att om barnkonventionen instiftades i svensk lag så skulle de utgöra en bra grund som kommunerna var tvungna att följa.
– Jag hoppas och tror att det kan bli verklighet, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet står bakom oss i den frågan.
Kalle Larsson, Vänsterpartiets talesperson i flyktingfrågor, instämmer i Unicefs kritik och konstaterar att rådande lagstiftning är otillräcklig.
– Det här är ett nästan helt oreglerat område, och här har regeringen ett stort ansvar som de inte tar, säger han.
Han menar att det skulle det vara lättare att jobba med klara riktlinjer om FN:s barnkonvention blev lagstadgad i Sverige.
– Jag förstår visserligen att det kan vara bråttom att snabbt hitta hem åt de här barnen, men det skulle aldrig accepteras om det gällde svenska barn, säger han.
Varför tror du att det fungerar så dåligt?
– Det kan jag mest spekulera i. Det kan ju vara så att man tycker att de här barnen åtminstone får det bättre än vad de haft tidigare, men det är verkligen inte acceptabelt.
Ulrik Lindgren, politiskt sakkunnig på Socialdepartementet, säger till Arbetaren Zenit att Socialstyrelsen fått i uppdrag att ta fram ett stöd- och vägledningsdokument om socialtjänstens insatser för ensamkommande barn.
