”Svenskarna bland de rikaste i EU”, skrev Dagens Nyheter den 21 juni. Enligt SE-bankens ekonomer ökade förmögenheterna i Sverige bara under första kvartalet 2010 med 2,8 procent till närmare 7 triljoner kronor. Det är den högsta summan någonsin, efter att under den djupaste dalen 2010 ha varit nere på 5,8 triljoner.
Den 24 juni skrev Statistiska Centralbyrån, SCB, i ett pressmeddelande med rubriken ”Hushållens finansiella förmögenhet ökade” att ökningen kunde beräknas till 171 miljarder kronor under årets första tre månader.
Men vem är det som blivit rikare? Hos hur många hushåll finns ökningen koncentrerad, och vilka hushåll, mätt efter inkomst och tidigare förmögenhet, gäller det?
– Tyvärr, några sådana uppgifter går inte att utläsa, svarar
Nicolai Nystrand, en av de ansvariga statistikerna för undersökningen på SCB.
Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren menar i Ekonomihandboken att själva kategorin ”hushållen” är mystifierande, eftersom den egentligen bara är ett annat sätt att beteckna hela svenska folket. Den döljer helt de viktigaste skillnaderna, mellan rika och fattiga, liksom mellan hushåll vars inkomst kommer från lön och de vars inkomst kommer från kapital.
Ur undersökningen kan utläsas att bara 19 miljarder av förmögenhetsökningen kommer ur nytt sparande. I stället är det värdeökningar av redan existerande tillgångar som förklarar huvuddelen. Aktier, andelar och fondandelar har ökat med 133 miljarder, fördelat på börsnoterade aktier 60 miljarder, fonder 20 miljarder och bostadsrättsandelar 45 miljarder.
10 procent av Sveriges befolkning äger, enligt SCB:s förmögenhetsstatistik, 99 procent av alla direktägda aktier, och 82 procent av alla fondandelar. En procent äger 77 procent av aktierna och 32 procent av fonderna.
Av den dryga tredjedel av förmögenhetsökningen, som beror på direktägda aktiers uppgång, hamnar alltså nära 80 procent hos en procent av befolkningen. Av hela uppgången för aktier/fonder, hamnar någonstans runt 90 procent hos 10 procent av befolkningen.
Bland grupperna ”högre tjänstemän” och ”företagare” var det lite över 20 procent som bodde i hyresrätt, och alltså inte alls omfattas av värdeökningen på bostäder. I gruppen ”ej facklärda arbetare” var det nästan dubbelt så många, 37 procent, och bland ”förtidspensionerade/arbetslösa” 43 procent.
LO:s rapport ”Väljarnas syn på ökande klyftor”, som kom i maj, konstaterar att inkomstklyftorna i Sverige sedan 1991 ökat med 36 procent, varav 19 procent sedan 2002. Om man delar in befolkningen i tiondelar, har de rikaste 10 procenten ökat sina inkomster med 88 procent sedan 1991, medan ingen annan tiondel har ökat med mer än 42 procent.
– När man ser att vissa har blivit så mycket rikare frågar jag mig – på vems bekostnad? Det som har hänt de senaste åren är att skattesystemet förändrats till förmån för de rikaste, medan socialförsäkringssystemen försämrats, kommenterar Elina Linna, riksdagsledamot och representant i socialutskottet för Vänsterpartiet, statistiken.
– Vi har siffror på att andelen fattiga bland sjukskrivna ökar, liksom exempelvis att antalet barn som växer upp i fattigdom fördubblats. Det har också blivit nya regionala skillnader. I storstäderna går det att göra vinster på bostaden genom att köpa bostadsrätter billigt och sälja dyrt på ett sätt som inte fungerar i glesbygden.
