Förra veckan satt jag på ett möte för bildandet av ännu en ny syndikalistisk driftsektion på en avdelning i ett större företag. Den klassiska organiseringen utgår från arbetsplatsen. Givetvis med sina svårigheter, vilket bristen på kämpande arbetarkollektiv visar. Men organiseringen har mer än 100 års erfarenhet att luta sig mot och några enkla trygga grundprinciper. På alla arbetsplatser finns någon slags grundläggande form av social gemenskap.
Vid organisering gäller i första hand att ställa frågor och lyssna till svaren i stället för att propagera för sin egna ståndpunkt. Det är viktigt att hitta de gemensamma erfarenheterna och ståndpunkterna i arbetarkollektivet och att analysera skiljelinjerna mellan dessa och ägarens/ledningens uppfattning. Därefter får kollektivet ta ställning till vad det är berett att göra för att driva igenom sina krav.
Förra veckan gjorde en ny organiserad grupp entré, de sjukskrivna, som redan utförsäkrats eller riskerar utförsäkring, med en rikstäckande sittprotest mot Försäkringskassan. Även om uppslutningen inte var massiv håller förhoppningsvis en ny rörelse på att födas.
Organiseringen av sjukskrivna och utförsäkrade saknar den självklara sociala gemenskap som arbetsplatsorganiseringen har. Många sjukskrivna går hemma ensamma och isolerade. Många har olika utbrändhets- eller stressyndrom som gör det svårt att engagera sig. Den som tar sig iväg till ett möte, tar en styrelsepost i en förening eller besöker sin gamla arbetsplats riskerar att Försäkringskassan ser det som skäl till friskskrivning.
En mer symbolisk protest mot Försäkringskassan är inte samma ekonomiskt hårt slående vapen som en strejk på en arbetsplats. Men på sikt handlar det ändå om en sorts ekonomiska stridsåtgärder. Politikernas arbetslinje syftar i grund och botten till att sjuka ska tvingas ut i arbete för att pressa ned villkoren för friska på enklare deltidsjobb.
Med bättre organisering på arbetsplatserna skulle de sjukskrivna kunna kämpa där. Arbetarkollektiven kan ta strid direkt för sänkt arbetstempo, kortare arbetstid och bättre arbetsmiljö för att göra det möjligt för fler att hålla sig friska på jobbet.
Försäkringskassan har inriktat sig på att isolera långtidssjukskrivna från deras arbetsplatser. Sedan alliansregeringen gjorde det möjligt att säga upp en sjukskriven efter bara tre månader, försvinner sjukskrivna ännu snabbare från arbetsplatsen. Kvar finns därför bara möjligheten att agera mot Försäkringskassan.
Efter utförsäkring blir det istället till att agera mot Arbetsförmedlingen,
a-kassan och socialtjänsten.
De sjukskrivnas aktioner har betydelse även för oss som är friska. Nästan alla som varit i arbetslivet en längre tid har någon gång känt av någon form av utbrändhet.
För de flesta leder det bara till sjukskrivning i några veckor eller månader, bara ett fåtal blir långtidssjukskrivna. Men nu går gränsen för alla vid tre månader, sedan riskeras hela anställningen. Facket bör därför ge så mycket stöd som möjligt till de sjukskrivnas och utförsäkrades organisering.