För några veckor sedan, i samband med EU-Latinamerikatoppmötet, hölls en session av den så kallade permanenta folktribunalen. 27 företag från Europa ställdes till svars för brott mot mänskliga rättigheter och miljön. Ett av företagen var Stora Enso.
En av de viktigaste konsekvenserna av Stora Ensos verksamheter i Latinamerika är markkonflikter. Medan småbönderna i Brasilien har väntat på en jordreform så att de ska kunna försörja sig själva, har företaget blivit en allt större markägare. I Brasilien, världens kanske mest ojämlika land vad gäller markägande, har företaget ungefär 300000 hektar och i grannlandet Uruguay har de 200000 hektar. Därmed är Stora Enso största markägare i Uruguay!
På miljöområdet har företaget dragit nytta av sin erfarenhet i Norden. Skogen som består av enorma arealer eukalyptusträd, ofta planterade i långa raka rader, är inriktad på en så hög avkastning som möjligt. Värden som biologisk mångfald är ingen betydande faktor, och vattenförbrukningen för eukalyptusmonokulturer är så pass stor att lokalbefolkningen som bor nära plantagerna har svårt att få tillräckligt med vatten.
Vad gäller företagets arbetssätt lär sig Stora Enso av erfarenheterna i Brasilien. Att skogsindustrin i Sverige, däribland Stora Enso, vill gå över från att ha anställda till att bara ha underleverantörer är en modell som har använts i Brasilien sedan många år tillbaka. Inte nog med att Stora Enso drar ner på verksamheter i Sverige och Finland och lägger ned lönsamma pappersbruk – nu är tanken att bli av med anställda.
För facklig organisering är det dock en katastrof. Mark-, skogs-, och jordbruksfrågor och hur man kan ställa om för hållbara samhällen kommer att tas upp vid sommarlägret Omställning för klimaträttvisa den 2 till den 8 augusti. Istället för den industriella skogsbruksmodellen där marken används för gigantiska monokulturer, och produktionen sker på bekostnad av människorna och miljön i Latinamerika men konsumtionen huvudsakligen sker i Norden, efterlyser vi en annan utvecklingsmodell.
En jordreform i Brasilien är nödvändig. Jordlösa och småbönder behöver tillgång till mark för att öka självförsörjningen och på så sätt minska fattigdomen.
Mat- och träsuveränitet behövs, både i Latinamerika och i Sverige. Matsuveränitet innebär folkens rätt till sund mat producerad på ett hållbart sätt, samt rätten att definiera sina egna mat- och jordbrukssystem.
Matsuveränitet sätter de som producerar och konsumerar mat i centrum, istället för marknaden och företag. Den stödjer småskaliga hållbara jordbruk, småskaligt fiske, och livsmedelsproduktion, -distribution och -konsumtion som bygger på miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet. Träsuveränitet främjar på liknande sätt småskaliga skogsbrukare och bygger ett hållbart skogsbrukssystem som bestäms av lokala producenter.
Vi behöver en global omställning till hållbart skogsbruk, och regionerna måste bli självförsörjande på skogsprodukter. För Sveriges del betyder det till exempel att gå över till kalhyggesfritt skogsbruk – en metod som bevarar den biologiska mångfalden, använder skogens resurser utan att förbruka dem. En sådan skogsbruksmodell skulle även gynna småskogsbrukare.
Miljöförbundet Jordens Vänner är involverad i flera testprojekt på olika ställen i Sverige.
Men samtidigt måste vi hitta ett sätt att på kort sikt stoppa de allvarliga effekterna av det storskaliga globala skogsbruket. Efter vittnesmål från folkrörelser som de jordlösas rörelse, Movimento dos Trabalhadores Rurais Sem Terra (MST), Jordens Vänner från Brasilien och Uruguay, och ursprungsfolk, kallade tribunalens domarpanel för att EU upprättar ett rättsligt ramverk som möjliggör att bolag kan utkrävas ansvar för sin verksamhet i Latinamerika, stoppar kränkningar av mänskliga rättigheter, och beviljar offren tillgång till rättslig prövning.
Därtill uppmanade panelen FN att inrätta en obligatorisk uppförandekod för transnationella företag och att utvidga mandatet för den internationella brottstribunalen i Haag från fysiska till juridiska personer, det vill säga företag. Detta skulle ge människor avsevärt fler möjligheter att ta strid för bättre levnadsomständigheter, en bättre miljö, samt att bryta storföretagens makt.
Företag som Stora Enso, som flyttar alltmer av sin verksamhet till Brasilien och Kina, bidrar till att vi exporterar miljö- och sociala problem till andra länder. Företagen måste ställas till svars för detta.
