Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin har avgått. Hans politik stoppades aldrig. Men en representant ur den grupp som brukar växa i spåren av ökade klassklyftor, de prostituerade, blev till slut politiskt farlig.
Sven Otto Littorin hann genomföra i princip hela ”Nya Moderaternas” arbetsmarknadspolitik och skapa ett delat samhälle där folk med högre löner är beroende av privata försäkringar, och lågavlönade står utan antingen a-kassa eller fackligt medlemskap. Att vrida klockan tillbaka till tiden före Littorin blir svårt, solidariteten har sjunkit när både golv och tak sänkts i de offentliga försäkringarna.
De Nya Moderaterna agerade smart, med Littorin som en av de ledande strategerna.
Efter att de gamla Moderaterna val efter val misslyckats med att få stöd för en politik direkt riktad mot arbetsrätt och fackföreningar skiftades fokus. Lagen om anställningsskydd och facket var nu plötsligt inga fiender, i själva verket var Moderaterna ett nytt arbetarparti, men som främst gynnar de som arbetar. Detta kallades arbetslinjen och innebar: Sänkta skatter för de som har inkomst, sänkt arbetslöshetsförsäkring för de som är utan.
Deltidsarbetslösa ska kastas ut ur försäkringen efter 90 dagars arbete. Höjd a-kasseavgift för alla som jobbar i branscher med hög arbetslöshet, lägre för de som inte riskerar att förlora jobbet. Röster kom från arbetstagare som inte kände någon större risk för egen arbetslöshet.
Direkt efter Alliansens valseger 2006 klubbades omstruktureringen av a-kassan igenom. Littorin var medveten om att fackets protester skulle få minst effekt ju längre tid det var kvar till nästa val. SAC valde, en aning överskattande av förmågan att mobilisera utanför de egna leden, att kalla till allmän politisk generalstrejk.
Fackföreningsrörelsens historiska splittring gick dock igen. LO körde en massiv motkampanj mot alla försök till politiska strejker och kallade i stället till symboliska protester. Resultatet blev bara något tusental strejkande, medan de LO-ledda demonstrationstågen var större.
”Lyssnar inte regeringen på oss kommer vi höja vår röst igen, igen och igen” sa LO-ordförande Wanja-Lundby Wedin med tydlig adress till nästa val. Opinionssiffrorna för alliansen såg hösten 2006 mycket riktigt katastrofala ut. Men det var långt till september 2010.
Ju närmare valet vi kom desto mer återhämtade sig alliansen, för att idag åter väga jämnt med de rödgröna. Den del av väljarkåren som kunnat kompensera sig genom att skaffa privata försäkringar behöver nu sänkta skatter för att ha fortsatt råd med dessa. Solidariteten med dem som inte har råd att försäkra sig själva spricker. Andra arbetstagare som inte upplever någon risk för egen arbetslöshet går helt ur arbetslöshetskassan. Alla partier säger sig vara för Littorins arbetslinje.
Prostituerade är inga offer. Prostitution är ett misslyckande för samhället. Men prostitution har alltid varit ett rationellt val för överlevnad, en säker inkomst, när ojämlikhet och otrygghet inte gett något val. Att vara prostituerad i tredje världen är ingen avundsvärd situation, men kan betyda en mer trygg och även högre inkomst än ett sweat shopjobb på en klädfabrik. Jämlikhet och solidaritet ger andra möjligheter. Om det fanns en 95-procentig allmän arbetslöshetsförsäkring i Bangladesh skulle ingen valt varken fabriken eller gå på gatan.
Vi tillhör den rika delen av världen. Men även i Littorins samhälle börjar både prostitution och en ny arbetsmarknad med dumpade arbetsvillkor bli rationella val för överlevnad. En viss poetisk rättvisa finns över att en prostituerad blivit Littorins fall.
