”Vi kräver att Samhalls anställda behandlas med respekt och inte ska utstå en dålig och rentav farlig arbetsmiljö”, står det i gruppens presentation.
– Jag började på Samhall 1999, då hade jag varit i privat industri i 25 år och jag tyckte direkt det kändes konstigt, det var en DDR-känsla. Till att börja med fick jag gå i praktik i 13 månader innan jag fick en riktig anställning, berättar Håkan Bäcker, en av initiativtagarna.
På den tiden bedrev Samhall sin verksamhet huvudsakligen i egna verkstäder, och det fungerade ändå ganska bra, anser han. I mitten av 2000-talet förändrades det – Samhall skulle nu istället fungera som ett slags bemanningsföretag och placera ut de anställda på andra arbetsplatser. Själv placerades Håkan Bäcker, som är metallarbetare och tidigare jobbat som pressoperatör, på en dammig träindustri – trots att han har allergi. Han fick snart problem och är idag sjukskriven.
– Det heter att vi ska vara på ”icke konkurrensutsatt lättare arbete”. Det blir ofta sådana arbeten som de ordinarie anställda på företagen inte vill göra. Rensa skrot och klippa upp plastpåsar är exempel jag stött på. Ibland är det arbeten som är direkt skadliga, menar han.
– Samhall har slutat anpassa arbeten efter människorna – med hjälpmedel exempelvis – istället försöker man anpassa människorna efter arbetet. Att jobba i egen takt finns inte längre. Det handlar bara om att producera så effektivt som möjligt. Folk som kommer hit för att de är utslitna av städjobb, kan skickas ut på städjobb. Så lyckas man knappast heller rehabilitera några till riktiga arbeten, säger Mikael Nilsson, en annan av grundarna.
Själv sorterar han spik på halvtid.
– Jag klarar av det utan att få besvär, men särskilt utvecklande känns det ju inte direkt, säger han.
Gruppen påpekar att enligt Samhalls egen statistik har antalet olyckor och tillbud ökat med 30 procent sedan 2006.
Förra året avslöjade tidningen Dagens Arbete att Samhallanställda i Spånga tvingades sortera sopor invid livsfarliga maskiner, i damm och dieselrök och med undermålig skyddsutrustning. Efter en incident med en brand uppmanades skyddsombudet att ”glömma det hela”.
– Samhall är fientliga till fackligt arbete. Jag kan dra ett exempel med en person som ville ha facket med sig på rehabmöte. Då avslutade chefen mötet med orden ”då får du ta konsekvenserna”. Eller vi kan ta mig själv annars. Områdeschefen upplyste mig om att jag kunde dra på mig varning eller uppsägning för illojalitet om jag fortsatte prata med media. Jag sade att de kunde säga upp mig, så får vi ta den förhandlingen då, och sedan hörde jag inte mer av dem. Men många andra skräms till tystnad, säger Mikael Nilsson.
– Jag vill bestämt dementera att vi motarbetar fackligt arbete, vi har goda relationer till facket. Alla har rätt att uttala sig offentligt om vad man vill, men det är klart att om någon agerar så att företagets verksamhet inte kan bedrivas, då kan det betraktas som illojalitet, säger Samhalls presschef Håkan Tenelius, som själv gått med i Facebookgruppen – för att kunna ta en dialog, uppger han.
Han medger att det i vissa fall funnits arbetsmiljöproblem när Samhallanställda placerats ut på andra företag.
– Då har vi gått in och rättat till det i efterhand. Men vi har numera en rutin för uppdragsgranskning i förväg, säger han.
Riksrevisionsverket kritiserade 2008 Samhall för att få anställda slussades vidare till andra arbeten.
– Där menar jag att problemet inte främst ligger hos oss, utan i att för få arbetsgivare ser möjligheterna med att anställa personer med funktionsnedsättning, kommenterar han.
– Samhall måste återvända till det som är deras uppdrag, att erbjuda meningsfull sysselsättning. Med det här uppropet hoppas jag att fler vågar engagera sig, att vi kan stötta människor och få dem att inse att det inte bara är dem som har det jävligt, att det ser likadant ut på många andra håll, säger Håkan Bäcker.
