Det irakiska energidepartementet har utfärdat ett dekret som förbjuder ”all facklig aktivitet på departementet, dess avdelningar och anläggningar”. Det innebär i praktiken, eftersom departementet – än så länge – kontrollerar samtliga fyndplatser i landet, att Iraks tre oljefack är helt bannlysta från sektorn.
Dekretet följdes enligt sajten Libcom av polisaktioner runt om i Irak, under vilka facklokaler stormades och datorer och dokumentation beslagtogs. Polisen har också, med hänvisning till antiterroristlagar, fått rätt att arrestera fackföreningsaktivister som protesterar mot beslutet.
Beslutet och räderna möttes omedelbart av kraftiga fördömanden.
”Detta är ett uppenbart fall av trakasserier mot fria, oberoende och demokratiska fackliga organisationer och jag uppmanar dig att stoppa denna orättvisa regeringsåtgärd omedelbart. Om den irakiska staten verkligen försöker omfamna demokrati, respekt för författningen och rättsstatsprincipen bör det följa internationella normer”, skriver generalsekreteraren för världsfacket IFS, Sharan Burrow, i en protest adresserad till Iraks premiärminister Nori al-Maliki.
Den brittiska centralorganisationen TUC försöker istället få den egna regeringen att agera.
”Jag ber dig att uppmana den irakiska regeringen att upphöra med dessa drakoniska åtgärder”, skriver generalsekreteraren Brendan Barber till den konservative utrikesministern William Hague.
Flera fackliga organisationer drar paralleller till tiden innan diktatorn Saddam Husseins fall, då oberoende fackföreningar var förbjudna. Enligt Iraks konstitution, antagen 2005, ska landets arbetslagstiftning också moderniseras för att uppfylla internationella konventioner, däribland ILO:s konvention 87 om organisationsfrihet. Den nya lagstiftningen måste dock godkännas av landets parlament för att träda i kraft, vilket ännu inte skett.
En anledning till att så är fallet kan vara just konflikten landets oljefack och regeringen emellan. Oljefacken har tidigare strejkat i protest mot att förslagen till en ny irakisk oljelag inneburit privatiseringar och ger utländska jätteföretag alltför stort inflytande över landets ojämförligt viktigaste ekonomiska resurs – något som ytterligare komplicerat det flera år försenade och redan känsliga arbetet med lagen.
Redan 2007 förklarade oljeminister Hussain al-Shahristani, samme minister som undertecknade det nu aktuella dekretet, för nyhetsbyrån UPI att det inte fanns ”några lagliga fackföreningar i Irak”.
Den nya attacken kan ses i ljuset av det tillbakadragande av amerikanska trupper som är tänkt att ske under nästa år. Säkerhetsläget i Irak oroar alltjämt de energijättar som köar för att, så snart oljelagen ratificerats, få tillgång till landets oljereserver.
Flera internationella storföretag – däribland Shell, BP och Exxon – har redan tecknat kontrakt med den irakiska regeringen.
Dessa gäller dock inte utvinning av olja utan teknisk support vid och effektivisering av befintliga oljefält. Kontrakten betraktas dock allmänt som ett första steg mot de privatiseringar som såväl företagen som de USA-vänliga delarna av regeringen strävar mot.
För att nå det målet måste dock ett antal hinder alltjämt lösas. Politiskt måste motsättningarna mellan olika konkurrerande grupper överbryggas. Och på marken måste de fackliga krafter som motsätter sig de utländska oljejättarnas inflytande tyglas.
Oljefacken verkar emellertid vara inställda på att även fortsättningsvis sätta käppar i hjulen.
– Vi fördömer och förkastar de beslut som riktats mot oss och kommer att fortsätta vår kamp genom fredliga medel som protester och strejker, säger Hashmeya Muhsin Hussein, ordförande för Iraqi Electrical Utility Workers Union, till nyhetssajten Iraq Oil Report.
