1997 stod landet inför en svår ekonomisk kris. IMF trädde in. Med lånade pengar kunde den sargade ekonomin återhämta sig och 2001 var lånet återbetalat. IMF:s lån var dock inte villkorslöst. Med lånet följde strikta krav på reformer av ekonomin och arbetsmarknaden i enlighet med den nyliberala Washingtonkonsensusen.
President Lee Myung Back förklarade under ett förberedande möte för G20 i juli att Sydkorea ska bli en världsekonomins medlare mellan ”den utvecklade, den utvecklande och den underutvecklade världen”. En del av strategin för att säkra svaga ekonomiers tillväxt är att släppa in IMF, Världsbanken samt att införa frihandel.
Men kritiken på hemmaplan låter inte vänta på sig, särskilt från Sydkoreas näst största fackliga landsorganisation Korean Confederation of Trade Unions, KCTU.
KCTU:s internationella sekreterare, Ruy Mi-Kyung, berättar om hur de ekonomiska strukturförändringarna som sattes i bruk 1997 och som nu eskaleras inneburit hårda slag mot arbetsmarknaden.
Flexibilitet och mass-avskedningar som sades vara ett nödvändigt ont för att rädda den sargade ekonomin har nu blivit norm. Den från 1960 växande medelklassen har splittrats och de deltids- och visstidsanställda arbetarna har ökat till att utgöra närmare 50 procent av den totala arbetsstyrkan.
Siffror från KCTU, ett antal ickestatliga organ och flertalet akademiker visar att i denna grupp har endast 20-30 procent tillträde till social- och arbetsförsäkring. Merparten här är kvinnor. Skillnaden mot de heltidsanställda arbetarna är slående. Här har närmare 90 procent av arbetarna tillträde till försäkringarna. Merparten här är män.
Visstidsanställningar och underleverantörskontrakt skriver också in sig i regeringens öppet antifackliga agenda där den koreanska konstituionen och arbetsrätten åsidosätts gång på gång.
Företag använder nämligen visstidsanställningar och underleveratörskontrakt som skäl till att inte låta arbetare organisera sig. Denna grupp arbetare hålls tyglade genom att de vid minsta påpekan av arbetssituationen kan avskedas.
Flera arbetare från företaget Kiryung Electronics vittnar om hur de efter att ha påpekat för platschefer att kraven på att förlänga en redan 330 timmar lång arbetsmånad inte var möjligt resulterade i direkt uppsägning direkt blev uppsagda via SMS. Skälet var att samtal med platschefen inneburit att produktionstid stulits från företaget.
Detta sätt att reglera arbetarnas kollektiva förhandlingar och organiserade motstånd mot vad de ser som ett exploaterande och orättvist ekonomiskt system kallas ”förhinder av företagande”.
Denna klausul i arbetsrätten ger företag och regering rätt att stämma och även fängsla arbetare som organiserar sig kollektivt med argumentet att dessa förhindrar nationens ekonomiska tillväxt.
Klausulen rör främst offentligt anställda som enligt lag måste garantera grundläggande funktioner i den offentlig sektorn. Så när järnvägsarbetarnas fackliga gren av KCTU strejkade i höstas såg den till att lämna 10000 av 25000 medlemmar kvar på sina poster.
På lösa grunder menade president Lee och arbetsköparen Korail att strejken varit illegal. Resultat var att ledaren Kim Ki-Te fängslades, närmare 200 fackligt aktiva avskedades, omkring 7 500 arbetare fick sänkt lön samt att Korail stämde facket för skador på 765 miljoner dollar.
En annan del i regeringens antifackliga agenda handlar om vad som i Sydkorea kallas ”time-off” och som trädde i kraft i juli i år. Som en direkt konsekvens av Time-off ökar regeringens kontroll över kollektivavtalen. Ruy Mi-Kyung berättar:
– Den mest betydande för-ändringen är att Time-off-lagen stipulerar en övre gräns för den tid som kan vigas åt fackligt arbete. För att försäkra att denna gräns inte passeras har arbetsmarknadsministern avsatt personal som kontrollerar förhandlingar mellan arbetare och arbetsgivare.
En andra effekt av Time-off är att heltidsanställda fackliga ombud förbjuds med resultatet att lagen minskar arbetarnas inflytande över sina arbetsköpare.
Kritiken från KCTU är hård. Ryu Mi-Kyung:
– Vi ser detta som en direkt attack mot arbetarrörelsen och något som inte är i linje med internationell arbetsrätt.
FAKTA SYDKOREA
• Sydkoreas ekonomi har sedan 1960-talet formligen exploderat. Landet är nu bland världens 20:e största ekonomier med företagsjättar som Samsung, LG och Hyundai i spetsen.
• Samtidigt pågår en kamp för grundläggande demokratiska rättigheter. Regeringens antifackliga verksamhet som allt annat än avtar kritiseras även av flertalet internationella ickestatliga organ, däribland ILO.