I slutet av maj försvann fyra poliser i provinsen Potosí i södra Bolivia. När det stod klart att de hade dödats av invånare i indianbyar i området inledde myndigheterna utdragna förhandlingar med byarnas ledare. Det dröjde två veckor innan de svårt sargade liken återlämnades.
Enligt byborna hade poliserna mördat en ung man och ägnat sig åt utpressning i området.
– De var inte poliser, de var förbrytare, sade en av indianledarna till bolivianska tidningar.
Något som talar för bybornas version är att poliserna tillhörde grannprovinsen Oruro och att de inte skulle tjänstgöra i Potosí.
Högeroppositionen anklagade Evo Morales regering för att inte ta i med hårdhandskarna mot indianbyarna utan istället förhandla när det uppenbarligen hade begåtts ett brott. Under den första obduktionen framkom det att poliserna hade blivit ihjälslagna. En av dem hade dessutom dödats blott fyra dagar tidigare, mitt under förhandlingarna.
Lynchningen i Potosí fick mycket uppmärksamhet eftersom offren var poliser. Men fallet är bara ett av många under de senaste åren. Offren för lynchningar är ofta tjuvar som tas på bar gärning i fattiga stadsdelar eller på landsbygden. FN:s lokalkontor i La Paz har uttryckt sin oro över avrättningarna och bett regeringen ingripa. Enligt FN lynchades 15 personer förra året och 15 hittills i år. Ytterligare 77 försök till lynchningar har registrerats. Men det finns även ett mörkertal då siffrorna enbart bygger på rapportering i lokala medier.
Den politiske bedömaren Ramiro Molina ser flera anledningar till de många lynchningarna.
– Bristen på rättssäkerhet i fattiga områden gör att folk tar rättvisan i egna händer. Andra bidragande faktorer är försämrade levnadsförhållanden och att indianbyarnas egna ledare tappar kontrollen över invånarna, säger han till Zenit.
Oppositionen menar att antalet lynchningar har ökat därför att Evo Morales regering försvarar och uppmuntrar sedvanerätten, ofta kallad indiansk rättsskipning. Den används på stora delar av landsbygden för att lösa konflikter, till exempel marktvister, och även brott.
Sedvanerätten tillåter inte lynchningar, men under de senaste åren har allt fler deltagare i lynchmobbar ändå hävdat att de skipat ”indiansk rättvisa”.
– Det är vanligt att förövare hänvisar till sedvanerätten för att legitimera en lynchning, som ju är en brottslig handling. Det händer också att indianledare säger sig ha tillämpat indiansk rättsskipning i samband med lynchningar för att de inte ska framstå som maktlösa inför sociala problem som kriminalitet. Regeringen idealiserar indiankulturerna och månar om deras rättigheter, vilket ibland misstolkas som att alla har rätt att göra som de vill, även lyncha, säger Ramiro Molina.
Ytterst sällan döms någon för att ha deltagit i en lynchmobb. Många bolivianer försvarar lynchningar av tjuvar med att kriminaliteten är hög och att polisen i bästa fall inte gör något, i sämsta fall själv deltar i brotten. Det finns därför inga politiska poäng att vinna på att fördöma lynchningarna.
Enligt Bolivias nya grundlag har sedvanerätten samma rang som det moderna rättssystemet. På landsbygden är statens närvaro ofta minimal och det finns inget alternativ till indiansk rättsskipning. Men det är inte sedvanerätten eller lagarna som behöver ändras, anser Ramiro Molina.
– I grundlagen slås det fast att alla har rätt till liv och det finns mekanismer för att kontrollera den indianska rättsskipningen om det skulle behövas. Men regeringen gör ingenting för att stoppa lynchningarna, säger han.
FAKTA SEDVANERÄTT
• Sedvanerätten har använts i indianbyarna sedan urminnes tider och praktiseras fortfarande på stora delar av landsbygden. När en tvist ska lösas eller ett brott har begåtts agerar indianbyns egna ledare som domare. Det finns varken försvarsadvokater eller möjlighet att överklaga.
• Straffen som utdelas kan vara piskrapp eller samhällstjänst. Den skyldige blir åter en del av bygemenskapen efter att ha sonat sitt brott. Vid mycket grova brott kan straffet bli förvisning från byn. Det har hänt att bydomstolar har dömt mördare och våldtäktsmän, och i enskilda fall otrogna kvinnor, till döden.
• Ibland ingår vidskepligheter i sedvanerätten, som att hagelstormar som förstör skördar orsakas av att en kvinna aborterat eller att man kan finna den skyldige genom att läsa i kokablad.
