Enligt en ny LO–rapport har Vägverket och Banverket medvetet pressat priserna under upphandlingen av de stora byggena Citytunneln i Malmö samt Citybanan och Norra Länken i Stockholm. En stor del av de företag som anlitats har varit skatteskyldiga i Polen eller Irland och de har kunnat hålla låga priser genom att undvika svensk skatt och anställa underbetald utländsk arbetskraft.
Totalt sett har hälften av arbetarna i de tre stora infrastruktursatsningarna varit skatte- och avgiftsskyldiga i ett annat land än Sverige och löneskillnaden mellan de svenska och de utländska arbetarna har visat sig vara mycket stor.
De arbetare som kom från utlandet har fått mellan 55 och 80 procent av vad de svenska kollegorna tjänat. Det stora glappet blir påtagligt genom att utländska byggnadsarbetare sällan får övertidsersättning och arbetsköparna gör avdrag på deras löner för resor, boende och skatt.
Vägverket och Banverket, som numera slagits samman till Trafikverket, vill inte kommentera LO:s rapport.
– Vi följer LOU, lagen om offentlig upphandling, det är allt vi har att säga i det här ärendet, säger Trafikverkets pressekreterare Thomas Andersson till Arbetaren.
Han understryker att det enligt svensk lag är entreprenören som har ansvar för de utländska byggnadsarbetarna.
– Det är inte vårt ansvar såvida lagstiftaren inte ändrar på saker och ting.
Det är dock precis vad lagstiftaren bör göra enligt LO:s rapport. Centralorganisationen anser att skattepengar inte ska bidra till lönedumpning och att regeringen ska skriva under IL0 94.
IL0 94 är en internationell konvention från FN:s arbetsorganisation som slår fast att offentliga myndigheter ska ställa krav på löner så att de motsvarar kollektivavtalen inom den bransch där de gör upphandlingar.
Redan 2006 föreslog Social-demokraterna att Sverige skulle skriva under konventionen.
Enligt förslaget skulle offentlig upphandling användas som ett verktyg för att främja sociala förbättringar i samhället. Man menade att eftersom upphandlingar omsätter stora belopp så kan de utgöra ett redskap för att komma till rätta med ekonomisk exploatering av människor och miljö. Men efter regeringsskiftet 2006 skrotade den borgerliga alliansen idén att skriva på ILO 94, då den menade att konventionen diskriminerar företag som inte vill betala sina anställda så mycket som kollektivavtalen kräver.
I de tre infrastruktursatsningar, Citybanan, Norra länken och Citytunneln, som LO:s rapport granskat, rör det sig om investeringar på sammanlagt 36,65 miljarder kronor.
Problemet med att utländsk arbetskraft inte får lika mycket betalt som de svenska yrkeskollegorna har varit uppmärksammat ända sedan EG-domstolen avkunnade dom i det så kallade Lavalmålet 2007. Enligt domslutet var de fackliga stridsåtgärderna, i form av en blockad mot ett lettiskt byggföretag som verkade i Vaxholm hösten 2004, oproportionerliga och de berörda facken ålades att betala skadestånd till arbetsköparen.
I ett försök att anpassa svensk lag efter utslaget klubbade riksdagen tidigare i år igenom ett antal ändringar i utstationeringslagen.
Enligt den nya lagen måste utländska företag som lägst betala sina anställda den minimilön som det centrala facket avtalat med arbetsköparorganisationen. Minimilönen är dock betydligt lägre än de avtalsenliga lönerna.
Om företagen inte uppfyller kravet får facket vidta stridsåtgärder, men det finns ett stort problem i själva kontrollen av lagen. Det räcker i princip med att arbetsköparen skickar ett brev där det står att den följer kollektivavtalet.
– Om de säger att de följer avtalet och kan visa på detta så faller fackets möjlighet att ta till stridsåtgärder bort, säger Örjan Edström, professor i arbetsrätt vid Umeå universitet.
Det geografiska avståndet till företagsledningen gör det även svårt för facken att förhandla och kontrollera att reglerna följs.
– Tidigare fanns ett krav som gick ut på att de utländska företagen skulle ha en representant i Sverige, en person som facken kunde förhandla med. Men man strök det kravet och detta försvårar ju så klart kontrollen. Grundbulten i fackföreningsmodellen är att det finns någon att förhandla med och det bör man kunna göra utan att behöva fara utomlands, säger Örjan Edström.
