Arbetaren summerade förra veckan Alliansens arbetsmarknadspolitik. På fyra år har Sverige förändrats grundligt. Makten har förskjutits åt arbetsköparnas håll. Följden har blivit angrepp på grundläggande rättigheter som yttrandefrihet och strejkrätt.
Ett tydligt exempel är hur Svenskt Näringsliv gått ut och uppmanat sina medlemsföretag att förbjuda politisk verksamhet på arbetsplatserna. Syftet är att stoppa valkampanjen för Socialdemokraterna som LO:s medlemsförbund brukar bedriva.
Hur har Svenskt Näringsliv blivit så offensiva? Skulden är till stor del Socialdemokraternas egen. Under deras långa perioder av regeringsinnehav under senare delen av 1900-talet och början av 2000-talet har en stegvis nedmontering av strejkrätten och yttrandefriheten på arbetsplatserna skett. Socialdemokraterna har själva avväpnat arbetarsidan – därför går maktförskjutningen så snabbt att till och med yttrandefriheten ett valår riskeras.
Alliansen har skapat en osäker låglönesektor och fått fackets medlemsantal att rasa. Svenskt Näringsliv känner sig nu så pass starka att organisationen till och med beordrar största möjliga tystnad på arbetsplatserna.
Situationen hade kunnat hindras om Alliansens politik hade mött hårdare motstånd. En kämpande fackföreningsrörelse med fri strejkrätt hade kunnat försvara sina medlemmars intressen.
Socialdemokraterna har dock under flera årtionden i regeringsställning gått emot strejkrätten. Många europeiska länder har en grundlagsskyddad individuell strejkrätt, men i Sverige har bara fackföreningar denna rätt och den kan när som helst avskaffas genom lag eller avtal.
Genom införandet av kollektivavtalslagen, idag en del i nuvarande medbestämmandelagen, avskaffades strejkrätten för alla medlemmar i en facklig organisation, när denna tecknar avtal.
LO spred strejkförbudet i samförstånd med arbetsköparna i Svenskt Näringslivs föregångare, Svenska Arbetsgivareföreningen, för att säkerställa att bara deras egna medlemmar, som saknade strejkrätt, skulle erbjudas anställning. Medlemmar i oberoende fack med strejkrätt rensades bort.
Lagen om anställningsskydd infördes och användes för att avskeda medlemmar i LO:s förbund, som trots förbudet strejkade. Strejkvapnet kunde man nu bara ta till i samband med att kollektivavtal löpt ut.
För att förhindra även detta infördes Medlingsinstitutet, som har rätt att skjuta upp strejker och tvångsmedla. Lokala ordningsregler förhandlades fram, som förbjöd spridning av information om andra fack än de med kollektivavtal.
Nu är det plötsligt socialdemokratiska företrädare för LO:s förbund som hindras att sprida information på arbetsplatserna. Arbetsköparna känner sig, efter Socialdemokraternas avväpningspolitik, helt säkra på att inte behöva mötas av strejker och annat motstånd. Det finns inte något behov av samförstånd med LO längre.
Kan detta bli en lärdom som gör att Socialdemokraterna börjar värna strejkrätten i framtiden? Och yttrandefriheten på arbetsplatserna, även för den som inte är trogen LO:s ledning?
Eller kan Socialdemokraterna påverkas av övriga partier i den rödgröna alliansen till en mer strejk- och yttrandefrihetsvänlig linje? Risken är att LO:s och Socialdemokraternas avväpningspolitik fortsätter, nu uppbackad av två svaga stödpartier.