I mitten av 1990-talet stod jag på Söderstadion och skrek ”SM-guld!” fastän Bajen låg hopplöst näst sist. Det var där jag först kände sötman av gräs, först såg någon få en knytnäve över hakan, först såg en vuxen man gråta som ett barn efter en kvittering i slutminuten.
På läktaren har jag hört flest vuxna karlar skrika rasistiska okvädingsord framför sina förvånade barn. En spännande värld, annorlunda vår egen eller en spegelbild av våra egna mentaliteter, rädslor, drömmar?
Stämningen, även inom den egna klacken, känns i dag aggressivare, ögonen rödare av diverse berusningsmedel, de personliga insatserna, prestigen, högre.
Hösten 2004 visade AIK-supportrar att dåliga förlorare kan hjälpa sitt lag genom att storma planen, få till ett spelavbrott som spelarna utnyttjar och senare ordna oavgjort resultat. Samma sak gjorde Hammarby några år senare. Har det gått för långt eller är supportern blott ett lags tolfte spelare?
Va för jävla pack e ni? benar ut intressanta klackfrågor samtidigt som AIK-supportrar ånyo visar upp sitt inflytande. Under sina misslyckade kvalmatcher till Champions- och Europa League kastas det sten på polis, motståndarlag, allmän förstörelse. Spelare som inte vill förlänga kontrakt hotas. I Uruguay blev det stor nyhet när VM-spelaren Sebastien Eguren hotades av Bajen-ultras. ”Är sådan här fånig, osportslig verksamhet vanlig i Sverige?”, frågade sig uruguayanska medier.
Författarna Magnus Hagström, Peter Johansson och Carl Jurell visar genom möten, berättelser och analyser hur idrott och politik hör ihop och lämnat supportern någonstans i mitten, som en konsekvens av bådadera.
Men vad vore fotbollen utan klacklivet? Fotbollen skulle se annorlunda ut, möjligen mindre penningstyrd, sannolikt mycket tråkigare.
Efter tragiska läktarolyckor i England förbjöds ståplats, säkerhet blev a och o medan läktarkulturen kvävdes. Svenska fans har influerats av brittisk fotboll och utvecklats efter 1970-talets punkvåg, 80-talets nyliberalism och senare års vilsenhet. Medvetet och omedvetet.
I dag är europeiska storklubbars hemmapublik företagare och medgångssupportrar. Finanskriser har gjort att den sporttokiga arbetarklassen än mindre har råd med skyhöga biljetter och många klubbar har på grund av höga spelarlöner och omsättningskrav från ägare inte gått supportrarna till mötes med sänkta biljettpriser.
Något har hänt på läktarn, visar författarna, men dess plats i samhället består. Läktaren har i ett sekel inneburit verklighetsflykt, förevändningen för utlopp av starka känsloyttringar av hat, kärlek, våld. En mansvärld skulle många kalla den, mannens flykt in i ett annat sammanhang: primitivism, ursprung, klasstillhörighet, ett tillstånd då allt kan hända. Kaoset är vad som lockar många och därför kom den organiserade supporterkulturen ovälkommet för många.
”Jag tyckte klacklivet var motsatsen till stadgar och protokoll”, säger en AIK:are i boken. Det är intressant läsning att följa de mer eller mindre anarkistiska livsstilarnas skiftning till 80-talets mer fullfjädrade föreningar. I slutet av 60-talet var läktarbråk ingen vanlig syn, publiken var mer politisk, det var senare under 70- och 80-talens yuppieboom och thatcherism, i samklang med att samhället blev mer individualiserat, som läktarkulturen ändrade form. Alkoholen var ingen ny företeelse, ”den behövdes för att få oss att sjunga”, berättar en bajare.
Det är ett gediget jobb författarna gjort. Otaliga plöjda intervjuer, det har grävts i dammiga arkiv, historieaspekter och personporträtt sätts under lupp och ringar in supportern som en konsekvens av samhällsutvecklingen i stort.
Det är snyggt, och den siffertokige bör gråta glädjetårar över de oräkneliga åskådarantal från 30-talet, matchresultat från 40-talet och serietabeller från decennierna därefter som återges på 300 boksidor.
Det är inte främst en bok om klackliv och kärlek för ett visst klubbemblem, det handlar framför allt om tillhörighet och obeskrivliga upplevelser.
Boken är nog heller inte tänkt som samhällsanalys av ett fenomen, utan är ett hyggligt skrivet reportage om en subkultur med politisk sprängkraft. Berättelsen om varför människan finner sig själv i närheten till ett visst klubbemblem, andra finner behövlig närhet i havet av en klack.