Ja-kampanjens ledare, premiärminister Recep Tayyip Erdogan, kunde på 1980-talsjuntans 30-årsdag nöjt konstatera att grundlagsändringarna fått stort stöd i valet.
Den 13 september vaknade Turkiet med ändringar i 1982 års konstitution efter att 58 procent röstat för reformpaketet. 26 paragrafer har ändrats och en odelad mediebild utanför Turkiet, inte minst genom EU, har gjort detta till ett krig mellan demokrater och juntaanhängare.
Lägren har varit hårt polariserade. Det regerande islamorienterade högerpartiet AKP har gått så långt att de likställt alla nej-sägare vid juntamän, medan nej-lägret samlat allt från högerextrema MHP och kemalistiska CHP till den radikala vänstern och dess demokratirörelse.
I nej-lägret har en tydlig skiljelinje varit att vänstern som röstat nej gör det i hopp om en helt ny demokratisk konstitution med utökade rättigheter för landets etniska minoriteter, kvinnor, arbetare och organisationer. Så har vänsterpartierna ÖDP, TKP och EMEP resonerat, medan nationalisterna snarare velat bromsa AKP:s framfart.
En bidragande orsak till nej-sidans förlust var att AKP-kritiska kurder, där främst det prokurdiska partiet BDP, bojkottade valet. Resultatet blev att de få röster som registrerades gav ja-sidan ett på många höll över 90-procentigt stöd i landets sydöstra, kurdiska delar.
Och de kritiska rösterna kom inte fram alls.
Vänstern har tydligt deklarerat att de är för en begränsad makt för militären, men vad de radikala fackliga konfederationerna DISK och de offentliganställdas KESK förordat är en fördjupad demokrati i fler delar av samhället. Med ett sådant nej förkastar man både 1982 års konstitution och 2010 års förslag.
Nej-sidan har varnat för är att det marknadsvänliga AKP med en ny konstitution skapar ytliga förbättringar, men i grunden främst stärker sin egen makt, bland annat genom att öka regeringens representation i författningsdomstolen och olika delar av rättsväsendet. Fackens kritik är att deras rättigheter inte förbättrats nämnvärt, vilket i praktiken innebär att arbetarrörelsen lider av samma lagar som under juntan på 1980-talet.
Sedan tidigare är dessutom KESK och DISK, till skillnad från det ledande gula fackförbundet Türk-Is, AKP-motståndare på grund av de arbetsplatsolyckor som utan inräknat mörkertal skördar åtminstone hundratals offer årligen, att det sociala skyddsnätet inte förstärks och att strejkrätten är fortsatt inskränkt. Detta tillsammans med kravet på att militären ska kunna ställas inför rätta har DISK drivit i decennier och också redan i fjol sammanfattat i en grundlagsrapport.
Debattörer har påpekat det förvrängda i att låta valet enbart kretsa kring militärfrågan då flera gamla juntamän, däribland kuppledaren general Kenan Evren, troligen kommer undan rättvisan med sjukrapporter och utgående preskriptionstider. ”De ansvariga för juntans övergrepp kommer inte att sona sina brott genom en konstitutionsändring.
Det är ett sätt att föra människor bakom ljuset”, förklarade Mehdi Bektafl, advokat till den av juntan hängda vänsteraktivisten Necdet Adali, vid ett minnesmöte för juntans offer i Stockholm den 12 september. Även Nihat Toktay, advokat för 17-årige Erdal Eren som avrättades 1980, instämde. Detta har AKP-ministrar även tidigare antytt. Således är Evrens öde långt ifrån klart.
Att AKP-regeringen går stärkt ur omröstningen är otvivelaktigt; en klar framgång inför parlamentsvalet 2011. Noterbart är dock att kraven på att AKP lever upp till förväntningar om demokratin också ökar.
Frågan som nu delar landet är huruvida man gjort vackra omskrivningar i samma författning och anda som tidigare eller om det är tillräckliga reformer för att på allvar tala om ett nytt Turkiet. Vad facken och vänstern vet är att ytterligare förändringar behövs – på djupet och inte på ytan.
FAKTA Partierna i Turkiet
• AKP har styrt Turkiet sedan 2002 och har sina rötter i islamismen. I dag är partiet mer västorienterat och hejas fram av både USA och EU.
• DISK är landets näst äldsta och näst största (efter Türk-Is) fackliga konfederation och har omkring 400 000 medlemmar. DISK samarbetar ofta och tätt med både KESK och vänsterpartierna.
• Juntan tog över makten genom kuppen den 12 september 1980. 1983 hölls de första valen, men juntaledaren Kenan Evren satt på presidentposten till 1989.