– Det är ett mirakel att Cerro Rico inte redan har rasat samman. Under flera århundraden har gruvan exploaterats utan kontroll och samordning. Sedan metallpriserna steg 2003 har antalet gruvarbetare i Cerro Rico ökat till mellan 10000 och 15000, vilket ytterligare ökar riskerna för ras, säger gruvexperten Rolando Jordán till Arbetaren.
Gruvan Cerro Rico har varit i bruk sedan 1545, då en quechaindian visade det silverrika berget för de spanska conquistadorerna. Under kolonialtiden förde spanjorerna hem enorma mängder silver över Atlanten, medan de indianer som tvingades arbeta i gruvan dog i tusental. I mitten av 1980-talet lade Bolivias statliga gruvbolag ned nästan all sin verksamhet på grund av bristande lönsamhet och flera gruvarbetarkooperativ fick rätt att utvinna i Cerro Rico.
Kooperativen arbetar ofta på samma sätt som för 100 år sedan: med hammare och järn öppnar de cylinderformade hål i berget där de stoppar ned dynamit och spränger. Sedan förs de bortsprängda bitarna ut med skottkärror till smältugnar vid bergets fot.
Enligt en rapport som tagits fram av Bolivias gruvdepartement har antalet mindre kollapser i gruvan ökat kraftigt de senaste åren, och i dag har över 200 kollapser registrerats totalt. Senast i slutet av juni öppnades en 30 meter bred och tio meter djup krater på bergets ovansida. Stora delar av gruvans inre struktur är kraftigt försvagad och Cerro Rico riskerar att störta samman.
Kooperativen anser inte att gruvan är i fara och hävdar att Gruvdepartementets rapport är felaktig. Ledaren för kooperativisterna i Potosí hänvisar till ett avtal om utvinning som skrevs under 2007.
– Vi har ett avtal som sträcker sig över 20 år, till 2027. Det är bindande och vi kommer inte att överge gruvan, sade kooperativisternas ledare Julio Quiñones till bolivianska medier när rapporten släpptes.
Det är inte tomma hot. När regeringen för några år sedan ville diskutera rasrisken med kooperativen stängde dessa tillträdet till gruvan.
Kooperativen är mycket kontroversiella. Många kritiker hävdar att kooperativen egentligen är privata företag med några få delägare som kallas för ”medlemmar”. Delägarna anställer i sin tur ett stort antal daglönare för att sköta det hårda manuella arbetet.
Det är daglönarna som löper störst risk att utsättas för olyckor och ras, samtidigt som många delägare blivit mycket rika under de senaste årens gruvboom.
Lokalpolitikern Luis Pastor Villafuerte skyller problemen på delägarna.
– Det är pamparna i kooperativen som förstör gruvan genom att bryta i gruvschakt där det är förbjudet att utvinna, säger han till dagstidningen La Razón.
Kooperativisterna har föreslagit att vissa schakt ska fyllas igen för att öka stabiliteten i gruvan. Experten Rolando Jordán dömer ut deras förslag.
– För att fylla igen vissa delar av gruvan måste utvinningen i Cerro Rico ske under kontrollerade former. Det är raka motsatsen till dagens system där kooperativen bryter hejvilt för att tjäna så mycket som möjligt så fort som möjligt.
Potosí var en av världen största städer under gruvans storhetstid på 1600- och 1700-talet. Än i dag är Cerro Rico stadens ekonomiska motor, runt en tredjedel av stadens hushåll får sin inkomst från gruvan. Därför är det politiskt omöjligt för regeringen att stänga gruvan, trots rasrisken.
Grundproblemet är den omoderna gruvdriften i Bolivia, hävdar Rolando Jordán.
– Regeringen måste skapa jobb inom andra näringar och inte se gruvorna som ett sätt att minska arbetslösheten. En modern gruvdrift skapar vinster som kan investeras i andra delar av ekonomin, men genererar inte arbetstillfällen. Om Cerro Rico utvanns på ett effektivt sätt med maskiner i stället för manuellt arbete skulle det behövas mindre än 500 gruvarbetare.
FAKTA Cerro Rico
• Cerro Ricos topp ligger nästan 5 000 meter över havet. Sedan 1987 är den med på FN:s världsarvslista. Unesco har dock varnat för att berget kan strykas från listan om gruvan förfaller.
• Gruvnäringen har en mycket speciell ställning i Bolivia då den under århundraden har varit grundbulten i landets ekonomi.
• Kooperativ finns i gruvor runt om i Bolivia. De har blivit ökända för att då och då ockupera gruvor med våld och utvinna illegalt.
• I oktober 2006 försökte ett ko-operativ ta över den statliga gruvan i Huanuni i Oruroprovinsen. Men det statliga gruvbolagets arbetare försvarade gruvan och 16 människor dödades.
