På frågan om vad som är den viktigaste frågan i årets valrörelse har nästan alla politiker jag lyssnat på under de senaste veckorna svarat ”jobben”. Rut-avdraget har av den borgerliga regeringen marknadsförts som något som skapat 10 000 nya jobb för arbetslösa medan 100 000 personer har blivit utförsäkrade med argumentet att hjälpa fler till arbete.
Det verkar som att de flesta politiska reformer, oavsett om det gäller skattesubventioner för rikas städning eller utförsäkring av långtidssjuka, är möjliga att legitimera med argumentet att de skapar fler jobb. I själva verket har över 20000 jobb inom offentlig sektor försvunnit under det senaste året, samtidigt som tusentals kvinnor med utländsk bakgrund blivit pigor i Sverige.
Att hela två tredjedelar av de som blivit utförsäkrade är kvinnor och att majoriteten av de som fått jobb genom Rut-avdraget är kvinnor, varav många invandrade, är det nästintill knäpptyst om. Frågor som i själva verket handlar om rasism och sexism och om strukturell diskriminering på arbetsmarknaden, framställs som lösningar för att skapa fler jobb.
Normaliseringen av den borgerliga alliansens politik som inneburit att rika fått ännu mer privilegier genom skattesubventioner för att till exempel få sina hem städade, har också möjliggjorts genom att rut-avdraget framställts som något som är till för att hjälpa barnfamiljer och pensionärer som annars inte skulle ha råd att anlita städhjälp eller barnpassning.
Men enligt statistik från SCB är det inte ens 2 procent av alla hushåll i Sverige som utnyttjar avdraget. Av de som borde vara i störst behov av hjälp med städning och barnpassning – låginkomsttagande ensamstående föräldrar – har endast 107 hushåll utnyttjat Rut, medan 20588 höginkomst-tagande kärnfamiljer har gjort samma avdrag.
Av alla kärnfamiljer, som är den familjetyp som i störst utsträckning utnyttjar avdraget, är cirka 75 procent hög-inkomsttagare, knappt 22 procent medel-inkomsttagare och drygt 3 procent är låg-inkomsttagare.
Rut-avdraget handlar alltså om att staten subventionerar en borgerlig livsstil i stället för att lägga resurser på att hålla förskolor inom offentlig sektor öppna längre, något som skulle gynna ensamstående föräldrar och alla övriga som inte tillhör de knappa 2 procenten som utnyttjar avdraget.
I stället för Rut-avdrag, utförsäkringar och fortsatt lönediskriminering av kvinnor vill Feministiskt initiativ se följande förändringar: vi vill höja lönerna inom kvinnodominerade yrkessektorer, individualisera föräldraförsäkringen och genomföra arbetstidsförkortning.
Till skillnad från de rödgrönas förslag som endast tar hänsyn till skillnader på en och samma arbetsplats, ser Feministiskt initiativ att den största lönediskrimineringen finns mellan olika yrkessektorer. Ju fler kvinnor inom ett yrke, desto lägre status och lön jämfört med andra yrken likvärdiga i utbildning och ansvar men som domineras av män.
För att män och kvinnor ska kunna delta på lika villkor på arbetsmarknaden bör föräld- raförsäkringen vara individualiserad och lika för alla, oavsett kön. Med en förkortad arbetsdag skulle fler kunna dela på det arbete som finns. Arbetstidsförkortning skulle också leda till mindre stress och bättre hälsa på sikt, speciellt för kvinnor inom handel, städ och vård, som är de som i dag är mest långtidssjukskrivna.
Tusentals papperslösa kvinnor, män och transpersoner som tvingas leva gömda i Sverige på grund av en restriktiv asylpolitik och som exploateras som arbetskraft för att städa offentliga toaletter eller packa sallad i kalla kylrum bör få uppehållstillstånd.
De rödgröna vill avskaffa Rut-avdraget och menar att jobb kan och bör skapas inom offentlig sektor istället.
Men de nämner inte rasism en enda gång i sin regeringsplattform och har inte kommit med några konkreta förslag på vad man ska göra åt diskrimineringen på arbetsmarknaden.
Vad har de för svar till de städbilar med texten ”hjälp mig behålla mitt jobb, rösta för Rut-avdrag” som just nu kör omkring i Stockholm? Hur ska utlandsfödda kvinnor få kvalificerade jobb som de är utbildade för?
När ska deras rätt till arbete och hälsa tas på allvar? I stället går de rödgröna ut och lovar tio miljarder till pensionärerna.
Om vänsteroppositionen inte lyckas formulera en politik som tar hänsyn till att klass- klyftorna och arbetsfördelningen både inom produktionen och hemma följer rasistiska och sexistiska strukturer, kommer den ha svårt att mobilisera mot en politik som gör allt för att dölja detta.
Bakom pratet om jobben som en av de viktigaste frågorna i valet döljer sig en legitimering av klassklyftor där utlandsfödda kvinnor och papperslösa utgör en stor del av den exploaterade arbetskraften.
Feministiskt initiativ visar att det finns parlamentariska alternativ som inte är beredda att kompromissa bort frågor om diskriminering. Det är feminismen och antirasismen som kommer att bära vänstern in i framtiden. Att rösta feministiskt i det här valet är att rösta för en starkare och levande vänster.
