För första gången på länge är oppositionen i Venezuela enad och satsar extra hårt på att värva röster från anhängare till den sittande presidenten Hugo Chávez.
– Tidigare har oppositionen mest synts genom media, som till 85 procent ägs av högern, men nu är de samlade genom en rad olika partier, säger Francisco Contreras som är Latinamerikagruppernas ordförande i Sverige och som följer parlamentsvalet noga.
Bland de partier som inte stödjer Hugo Chávez och PSUV finns såväl klassiska högerpartier som socialliberaler och vänsterradikala.
I flera viktiga regioner styr högern och där satsar nu PSUV stort, bland annat genom att organisera drygt 30000 aktivister till en nationell dörrknackningskampanj för att värva nya röster med målet att uppnå trefjärdedels majoritet i parlamentet.
Vilket då skulle räcka för att kunna fortsätta den omtalade bolivarianska revolutionen som påbörjades av Hugo Chávez. Revolutionen har som mål att införa ”tjugohundratalets socialism” i Latinamerika.
Inför valet har 6 465 personer registrerat sig som kandidater och framförallt är det två koalitioner som står mot varandra: Chávez sittande PSUV, som har stöd av Venezuelas kommunistparti, PCV, och den samlade oppositionen i gruppen Runda bordet för demokratisk enhet, MUD, med de tidigare styrande kristdemokratiska Copei och socialdemokratiska Acción Democrática.
MUD har dessutom stöd av de nybildade högerpartierna Rättvisa först och En ny tid. Men även det tidigare Chávezvänliga partiet Podemos stödjer oppositionen då de anser att PSUV har gått för långt i sin vänsterradikalisering.
– Det är mycket som står på spel, och båda sidor har mobiliserat kraftigt de senaste veckorna. Om högern och de andra oppositionspartierna förlorar nu kommer de att tvingas erkänna valresultatet. Något de tidigare inte behövt göra eftersom de dragit sig ur, säger Francisco Contreras.
PSUV har störst stöd bland landets fattiga befolkning. Chávez som har suttit som landets president i tolv år har tagit många av dessa människor från extrem fattigdom till ett drägligare liv, men han är fortfarande starkt ifrågasatt i flera regioner och stora delar av omvärlden.
I Venezuela har presidenten historiskt sett betydligt mer makt än vad till exempel en svensk statsminister har. Det politiska systemet påminner mer om Frankrikes och USA:s, och Chávez är kontroversiell. Han har bland annat kritiserats för maktfullkomlighet, men hittills har alla val genomförts demokratiskt.
Den statskupp som tvingade honom från makten i april 2002 genomfördes med stöd från bland annat USA och flera stora företag som var rädda att förlora sina vinster till staten.
Enorma protester tvingade dock kuppmakarna att lämna tillbaka makten till presidenten och sedan dess har han styrt landet oavbrutet. Nästa presidentval hålls om två år och det finns redan nu krafter inom PSUV som är beredda att ta över om Chávez väljer att lämna ifrån sig makten.
Historiskt sett har också valdeltagandet i landet varit lågt, men när nu oppositionen står enad räknar flera bedömare med att siffrorna kommer att öka kraftigt. Enligt flertalet opinionsmätningar leder det sittande förenade socialistpartiet PSUV.
