Under de senaste decennierna har de rasistiska partierna – forskare använder sig av begreppet radikala högerpopulistiska partier, RHP-partier – vunnit mark i många länder i Europa.
Även om partierna inte är helt homogena så finns det tydliga gemensamma drag. De befinner sig på högersidan av den politiska skalan och de har ofta udden riktad mot arbetarrörelsen.
Författaren och journalisten Mats Wingborg har granskat de europeiska RHP-partiernas framfart i Europa. Han menar att arbetsmarknadspolitik ligger utanför partiernas huvudfråga – etnicitet. Men när de berör arbetsmarknaden är de klart antifackliga.
– Det finns många fall i Europa där företrädare för den här typen av partier har misshandlat fackligt aktiva. I flera av de här länderna har de också förskjutit agendan och genom att påverka de stora partierna också påverkat lagstiftningen, säger Mats Wingborg.
Ofta har RHP-partierna en starkt konservativ syn på arbetsmarknaden. De hävdar vikten av en stark statsapparat som ska garantera kapitalets och storföretagens skydd.
Men det finns också exempel på hur de högerextrema partier försöker skapa egna företagsvänliga fack, som FPÖ i Österrike och NPD Tyskland.
Dessa organisationer har också haft som syfte att värna den egna nationella etniciteten mot invandrade, eller inhemska minoritetsgrupper, som påstås ta jobben.
Men ett gemensamt drag är att partierna är populistiska och plötsligt kan inta en motsatt hållning om det är gynnsamt. Sverigedemokraterna vände till exempel strax innan valet från att förespråka en avskaffning av LAS och MBL till att plötsligt värna den svenska modellen.
– Men det är ingen tillfällighet att Björn Söder när han blev intervjuad efter valresultatet i SVT:s valvaka plötsligt gjorde ett utfall mot Mona Sahlin. Av de 25 namn som står på SD:s riksdagslista har 13 en bakgrund hos moderaterna, säger Mats Wingborg.
Enligt honom sammanfaller de högerextremas framgång ofta med att vänsterprofileringen minskar i arbetarpartier och fackföreningsrörelser.
När den tydliga skillnaden mellan höger och vänster blir mindre klar framstår RHP-partierna som det enda alternativet till ett homogent etablissemang. Då kan de leda uppmärksamheten från makt- och fördelningsfrågor till etnicitet och nationalism.
När sedan RHP-partierna så gott som alltid stödjer högerpartiernas ekonomiska politik i parlamenten så får det konsekvenser för fackföreningarna.
– Det har definitivt lett till försvagning, också eftersom de här partierna i hög grad rekryterar ur arbetarklassen. De är ett hot mot arbetarrörelsen och det är väldigt tydligt när man ser vad det har för konsekvenser, säger Mats Wingborg.
Som exempel tar han Danmark, där LO försvagats i takt med Dansk Folkepartis framgång. I dag röstar en majoritet av LO-medlemmarna borgerligt och många medlemmar sympatiserar med Dansk Folkeparti, Sverigedemokraternas förebild i grannlandet.
– Man kan se i Danmark att det har försvagat LO och underminerat möjligheten att bedriva radikal politik.
Men receptet mot fackets försvagande till förmån för RHP-partier, är enligt Mats Wingborg just en stark och radikal facklig organisering. Han tar ett exempel från Belgiens två regioner Flandern och Vallonien.
Båda har representation av ett RHP-parti – Vlaams Belang i Flandern och Front National i Vallonien – varav det förstnämnda är starkt och det senare svagt. Trots att övriga förutsättningar är desamma har man funnit en väsentlig skillnad: facket.
– Den fackliga organiseringen är mycket starkare i Vallonien. När organisationsgraden är hög är det svårare för de här partierna att växa. Då finns det företrädare på arbetsplatsen och folk som kan ta debatten och andra organisationer att identifiera sig med. Hög facklig organisering är ett starkt motgift mot RHP-partierna.
FAKTA Rasistpartierna
• Sverige: Sverigedemokraterna, 5,7 procent i senaste valet och inträde i riksdagen 2010.
• Ungern: Jobbik, 16,7 procent
i senaste valet till nationalförsamlingen 2010, tredje största parti. Nationalistiskt, vill bekämpa “zigenarkriminaliteten”.
• Österrike: IFPÖ, 17,5 procent
i senaste valet till nationalförsamlingen 2008, tredje största parti. BZÖ, 10,7 procent i senaste valet till nationalförsamlingen, fjärde största parti.
• Nederländerna: PVV (Frihetspartiet), 15 procent i senaste valet till House of representatives, tredje största parti. Islamofoba och har lovat väljarna att kämpa för mindre invandring. Nej till turkiskt EU-medlemskap och för att Rumänien och Bulgarien utesluts ur EU.
• Rumänien: PRM (Storrumänska partiet), 3,1 procent i senaste parlamentsvalet innebar utträde ur parlamentet. Ultranationalister och starkt antiungerska.
• Bulgarien: Ataka, 9,4 procent
i senaste valet till nationalförsamlingen 2009. Främlingsfientliga och islamofoba.
• Italien: Lega Nord, 8,3 procent
i senaste valet till parlamentet. Främlingsfientliga. Sitter i regering med Berlusconi.
• Frankrike: Front National, 4,3 procent i första valomgången till presidentposten, men bara 0,1 procent i andra.
• Danmark: Dansk Folkeparti, 13,8 procent i senaste valet till Folketinget och stödparti till regeringen.
• Norge: Fremskrittspartiet, 23 procent i senaste valet till Stortinget 2009.
• Belgien: Vlaams Belang, 7,8
i senaste valet till Chamber of representatives 2010.
Front National, 2 procent i senaste valet.
• Grekland: LAOS, 5,6 procent
i senaste valet till parlamentet 2009.
• Slovakien: SNS, 5 procent i senaste valet till parlamentet 2010.
• Storbritannien: British National Party, 1,9 procent i senaste valet till House of Commons 2010.
• Finland: Sannfinländarna, 4,1 procent i senaste riksdagsvalet.