Anna Gavanas, forskare verksam vid institutet för framtidsstudier, arbetade ursprungligen på en rapport om relationen mellan den vita och den svarta städsektorn. Men under arbetets gång kom inriktningen att delvis skifta fokus. Flera av hennes källor vittnade om att de utsatts för sexuella trakasserier, och att kunder försökt förmå dem att sälja sex.
– Det finns en fortsatt efterfrågan på svart och exploaterbar arbetskraft, och att den här kravet på sexuella tjänster är en del av den ojämna maktrelation som uppstår mellan de olika aktörerna, säger Anna Gavanas.
Många hade gått miste om städuppdrag när de nekat till att utföra sexuella tjänster, andra hade istället gått miste om betalningen för utfört arbete när de inte varit beredda att prostituera sig.
– De tycker att vi som är svarta, det kan vi göra. Om jag tackar nej så är de inte intresserade: ”Om du ändå ska städa så kan du väl göra det där, vad är problemet?” säger Sara från Eritrea i rapporten.
Enligt Anna Gavanas går svaret att inordna i ett rasistiskt mönster som bekräftats av andra studier runt om i Europa.
– De räknar med att det finns människor som är så pass fattiga att de ska vara villiga att ställa upp. Sedan verkar det finnas aktörer som tycker att de kan ställa krav på just den här arbetskraften som de inte skulle ställa på sin frisör eller banktjänsteman. Det här passar in i ett internationellt mönster där de som arbetar med hushållsarbete exotiseras.
Totalt hade en tredjedel av de städare som intervjuades för rapporten utsatts för trakasserier eller uppmanats att sälja sex. Från regeringshåll har det talats mycket om att skatteavdraget för hushållsnära tjänster ska städa upp städbranschen, men Anna Gavanas menar att den politiska retoriken bygger på en förenklad bild av verkligheten. Hon menar att den formella och den informella delen av städbranschen är intimt förknippade med varandra.
– Det går inte bara att tro att man ska ersätta en svart sektor med en vit, de lever i symbios. Det finns olika typer av mellanhänder som organiserar kontakter mellan kunder och arbetare, man kan säga att de fyller gapet när arbetskraften inte pratar svenska. Dels är det vänskapsnätverk, dels entreprenörer som tar betalt för tjänsterna, dels underleverantörer. De organiserar sambanden mellan den svarta och vita ekonomin.
Och även om somliga fått det bättre när svarta jobb blivit vita indikerar hennes forskning att andra – och då främst papperslösa – istället fått det svårare.
– Vissa av dem säger att avdragen har pressat ner priserna på den svarta marknaden, nu måste man sälja sin arbetskraft ännu billigare. Det öppnar för oseriösa aktörer som vill dra nytta av människors utsatthet.
Tidigare har bland andra FN-organet ILO och Respect, ett internationellt nätverk för migrerande hushållsarbetare, uppmärksammat hur människor som arbetar i andras hem utsätts för sexuella trakasserier.
Och att problemet finns även i Sverige intygas av Fastighetsanställdas förbund, som 2008 blev den andra fackliga organisationen – efter SAC – att organisera papperslösa.
– Vi kan ju bekräfta att vi också har hört det här, men inte i den omfattning som Anna har gjort. Men då har vi inte frågat efter det heller, säger Jarmo Kusim, förbundets ansvarige för frågor som rör papperslösa.
