Zeki Yalcin har tittat på hur LO agerat i migrationspolitiska sammanhang mellan 1946 och 2009. I den avhandling han nu lägger fram vid Örebro universitet drar han slutsatsen att LO har försökt påverka politiken i restriktiv riktning.
– Varje ny invandrare innebär en ny arbetare på arbetsmarknaden och då ökar konkurrensen om arbete, säger Zeki Yalcin.
Yalcin menar att bristen på arbetskraft gynnade LO:s förhandlingsmöjligheter och att centralorganisationen därför ville ha en arbetsmarknadsprövning av flyktinginvandringen under 1970-talet. LO ansåg att det var ett problem att facket inte kunde påverka omfattningen och uppmanade regeringen till att vara restriktiv.
– Det argument som de framfört är att landets resurser inte skulle klara ökad invandring, men när man fördjupar sig i argumenten så ser man att ”landets resurser” är samma sak som arbetstillfällen, säger Zeki Yalcin.
Han tillägger att man måste förstå att LO är en intresseorganisation som i första hand driver medlemmarnas intressen och att det därför blir problem när den pratar om solidaritet med andra grupper, som till exempel invandrare.
– Det senaste exemplet är ju när östländerna gick med i EU 2004. Då krävde LO övergångsregler på grund av en rädsla för ökad arbetskraftinvandring, säger Zeki Yalcin.
– Att LO är en intresseorganisation och att vi driver våra medlemmars intressen är väl knappast någon nyhet. Det är vi mycket tydliga med, kontrar Thord Pettersson, utredare på LO.
Han menar att Zeki Yalcins slutsatser är ryckta ur sitt sammanhang.
– På 1960-talet hade vi fri arbetskraftsinvandring till Sverige. Det ledde till att invandrarna fick de jobb som vi svenskar inte ville ha. De hade samma dåliga arbetsvillkor och boende som bärplockarna har i dag. Eftersom det kom hit fler än vad det fanns arbetstillfällen bodde många i tältläger och blev skickade tillbaka till sina hemländer utan pengar. Då var det inte bara LO som ville att man skulle ha ett arbetstillstånd innan man reste till Sverige. Alla instanser förutom det liberala partiet och SAF ville införa det, säger Thord Pettersson.
Zeki Yalcins menar att LO under 1970-talet även hade synpunkter på vilka flyktingar Sverige skulle ta emot. Sverige skulle helst ta mot flyktingar från närliggande länder, eftersom flyktingar ”från mer avlägsna kulturer” av ”språkliga, kulturella och klimatmässiga” skäl skulle ha svårare att anpassa sig.
– Det är uppseendeväckande och bygger på fördomar. Det är ett sådant uttalande som man kan förvänta sig från Jimmie Åkesson i dag.
LO:s agerande ska dock inte tolkas som främlingsfientligt, menar Zeki Yalcin.
I stället var LO intresserat av att behålla en homogen medlemskår med mer socialdemokratiskt sinnade medlemmar.
Zeki Yalcin menar också att när LO kräver samma lön och arbetsvillkor för utstationerade arbetare som för svenska kolleger så handlar det om egenintresse.
Att LO-facken är rädda för att priset på arbetskraft ska pressas ned, men motiverar sitt agerande med jämlikhetsargument.
– Det här är en helt felaktig bild, han drar helt fel slutsatser, säger Monika Arvidsson, LO-ekonom med ansvar för migrationspolitiska frågor, till Arbetaren.
– Jämlikhet är en facklig grundidé. Varför skulle vi då gå med på att man rabatterar utländska arbetare?