– Om alla sjuksköterskor skulle ta ut sina raster skulle vården få stora problem, säger Marika Olsson, legitimerad sjuksköterska på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge och ledamot i Vårdförbundet Stockholms avdelnings styrelse.
I Stockholm har fackföreningen, bland annat på Karolinska Universitetssjukhuset, drivit frågan om medlemmarnas möjlighet att ta sin lagstadgade rast i flera år.
Marika Olsson menar att även om en halvtimmes lunch är inskriven i schemat så håller inte organisationen för att rasterna ska tas ut i praktiken.
Personalstyrkan har minskat och antalet anställda räcker helt enkelt inte till. Att inte kunna ta ut sin rast är mer en regel än ett undantag på vissa arbetsplatser.
– Organisationen är ju så slimmad i dag så det försvårar ordentligt. Det har blivit värre. Det blir allt färre i personalen och patienterna är allt sjukare.
Vårdförbundet driver frågan om rast med motiveringen att patientsäkerheten äventyras av att personalen slits ut och inte får vila.
– Ekonomin är överordnad patientsäkerheten. Det handlar om politik högre upp, vilka pengar man vill använda till sjukvård. Man ska producera mer sjukvård för mindre pengar så att man kan sänka skatten.
Marika Olsson säger att ständiga överbeläggningar och svårighet att ta rast skapar en konstant stress som tillsammans med bristen på återhämtning syns tydligt på personalen. Många mår dåligt och tar med sig problemen på arbetsplatsen hem.
– Personalomsättningen är hög. Vi ser varje år att nyutexaminerade sjuksköterskor lämnar yrket bara några månader efter examen. Och det är ju förskräckligt att lämna yrket efter tre års studier, säger hon.
Marika Olsson var en av de som drog igång rastkampanjen i Stockholm i vintras. Nu har kampen för rast spridit sig och under oktober månad har Vårdförbundet drivit kampanjer i Kalmar, Halland, Jämtland, och Gotland.
Förbundet har delat ut information om arbetstidslagen och patientsäkerhet, uppmuntrat medlemmarna att ta ut sin rast samt ordnat olika lokala aktiviteter.
– Det är svårt att säga hur många som egentligen har följt råden och tagit rast men vi har väckt en diskussion och det är det som är det viktiga.
Medlemmarna i förbundet har reagerat olika på kampanjen.
– De flesta tycker det är bra, men en del blir nästan arga och säger att det inte går. Att de inte kan lämna patienten, men då har de tagit på sig ett arbetsgivaransvar som de inte har. Visst kan det uppstå akuta situationer som omöjliggör rast. Men sker det varje dag är det ett systemfel.
I ledningsgruppen på Karolinska Universitetssjukhuset ser man dock inte det systemfel som Marika Olsson pratar om.
– Jag kan inte säga att raster är en fråga som varit uppe för diskussion. Men självklart är det viktigt med återhämtning, men det ligger också på den enskilda medarbetaren att se till att man tar rast och att man utnyttjar den på rätt sätt, säger Lena Freijd, ansvarig för personalfrågor på Karolinska Universitetssjukhuset.
Enligt Lena Freijd är schemana lagda på ett sådant sätt att det är fullt möjligt att ta ut sina raster.
– Det är vår skyldighet som arbetsgivare att lägga scheman med inplanerad rast. Det ligger i vårt intresse precis som i Vårdförbundets, det är viktigt att personalen tar rast.
Karolinska Universitetssjukhuset har följt upp det besparingsprogram som genomfördes på sjukhuset 2009 genom medarbetarenkäter som besvarats av 11 000 anställda.
– Medarbetarenkäterna visar inte några indikationer på att personalen mår dåligt, tvärtom har våra enkäter visat att de trivs bättre för varje år. Men sedan kan det finnas en känsla på vissa enheter att det har blivit tuffare och det ligger på cheferna att följa upp, säger hon.
På Stockholms läns landstings Hälso- och sjukvårdsnämnd anser man att det är upp till varje enskilt sjukhus att lösa frågan om möjligheten till att ta ut rast.
– Vi har flerårsavtal med sjukhusen just för att sådant här inte ska kunna inträffa. De får själva hantera och planera för att sådant här ska lösas internt på sjukhusen. Det går inte att bara säga att man vill ha mer pengar, säger Håkan Ström, pressansvarig på Hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning.
– Att planera personalens scheman är knappast något som politiker har med att göra, tillägger han.
Men problemen är långt ifrån isolerade till Stockholm. När Arbetaren ringer runt till olika förbundsavdelningar runt om i landet bekräftas bilden av svårigheterna med att ta ut rast eller äta lunch.
– Det blir en skorpa i farten, säger Jeanette Nyström, sjuksköterska på sjukhuset i Sundsvall.
Hon och hennes kollegor fick nog av alla neddragningar i våras och gick då med i Vårdförbundets rastkampanj.
– Sjukhusledningen ville att vi skulle arbeta effektivare men vi förstod inte hur eftersom vi redan sprang som små djur, säger hon till Arbetaren.
Hon menar att kampanjen har gett effekt trots att arbetsmiljön på sjukhuset inte har förbättrats. Kampanjen har lett till att personalen har blivit mer noggrann med att skriva upp övertid och ta ut sina raster.
– Om vi tar ut våra raster blir det avvikelser. Mediciner blir inte utdelade i tid, undersökningar blir försenade och diabetiker får vänta på insulin. Avvikelserapporterna ökade med 30 procent på en månad när vi drog igång den här kampanjen, säger Jeanette Nyström.
Hon säger att svårigheterna med att ta ut rast har funnits under hela 2000-talet.
– Förr låg patienterna inne längre, man hade fler vårdplatser per invånare och mer bemanning. Nu är det mycket färre undersköterskor och sjuksköterskor och eftersom det är färre vårdplatser per invånare är patienterna svårt sjuka, säger hon.
Hon berättar att personalen mår dåligt och inte längre kan ge en lika god vård.
– Man kan bara ställa sig på en avdelning en morgon och se hur fötterna går på sköterskorna. Man kan ha både stegräknare och farthållare. Vi har inte tid att prata med varandra och får skynda oss vidare från patient till patient. Det känns oetiskt, säger Jeanette Nyström.
FAKTA Arbetstidslagen
• Rätten att ta rast regleras i arbetstidslagens §15. Lagstiftningen är tvingande och kan inte avtalas bort.
• Arbetsköparen är skyldig att i så hög utsträckning som det är möjligt på förhand ange rasternas längd och förläggning.
• Enligt lagen ska rasterna förläggas så att ”arbetstagarna inte utför arbete mer än fem timmar i följd”.
• Rasternas antal, längd och förläggning ska enligt lagen vara tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena.
