Den religiösa sekten Hare Krishna slutade för länge sedan att skramla med insamlingsbössor på stan. Insamlandet var för ineffektivt eftersom bara en liten del av allmänheten vill stödja sekten. I stället används en mer effektiv metod, anhängare går runt och delar ut blommor och skivor gratis.
Därefter ber sektmedlemmen om en frivillig donation. Majoriteten av alla som tar emot gåvan ger sedan mer pengar än denna är värd, även de som inte gillar Hare Krishna. Grundläggande psykologi, får vi en tjänst vill vi göra en gentjänst.
Den kontroversiella oljejätten Shell är duktig på att bjuda riksdagsledamöter på studieresor. En ledamot som tackat ja till inbjudan är Moderaternas förre miljöpolitiska talesman i riksdagen och numera nytillträdda partisekreterare, Sofia Arkelsten.
Det var visserligen inte oväntat att åklagaren efter prövning lade ned förundersökningen om korruption ganska omgående. Den utbredning politiska gåvor, mutor i folkmun, har i Sverige förutsätter en tandlös lagstiftning.
Det finns goda skäl för Shell att bjuda riksdagsledamöter på resor.
Historiskt är företaget brännmärkt för sitt samarbete både med Apartheidregimen i Sydafrika och militärdiktaturen i Nigeria. På senare tid en mer geografiskt nära fiende för klimatrörelsen, med ett kontroversiellt provborrningsprojekt efter naturgas i Skåne.
I Finansdepartementets handbok om mutor och jäv står det att statligt anställda och förtroendevalda ”ska inte ens kunna misstänkas för att låta sig påverkas av ovidkommande önskemål eller hänsyn i sitt arbete”. Men i praktiken riskerar den som tar emot en gåva ingenting så länge inte det uttalat avtalats mot en politisk gentjänst.
Det är en gammal syndikalistisk dogm att staten finns till för att skydda kapitalet men metoderna för samarbete blir mer förfinade. Förutom bjudresor, hjälp med bostadsinköp, styrelseuppdrag, måltider och utlånade bilar har politiker och företag allt mer glidit ihop genom att politiker hoppar in och ut ur PR-branschen.
Ett exempel Arbetaren uppmärksammat under året är den Socialdemokratiska politikern och PR-konsulten Harald Ullman som engagerat sig som ledamot i polisnämnden för att polisen ska gå hårt åt fackets blockad av Berns.
Harald Ullman har hävdat att det arbete hans PR-byrå gjort i konflikten varit helt ideellt. Men Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare (SHR) och Berns har ordnat flera middagar åt Harald Ullmans stiftelse Läxhjälpen. Inget olagligt, men likväl har SHR och Berns genom gåvor fått inflytande över polisen.
Det går även bra att ge gåvor till en domare. Det är utbrett att domare och andra statligt anställda jurister extraknäcker i så kallad skiljedom, alltså betalda av till exempel två företag eller ett företag och en fackförening för att lösa en tvist däremellan. Samma jurister kan sedan vara inblandade i ett domstolsmål med extraknäcket.
Den kollektivavtalsslutande fackföreningsrörelsen är ett problem för sig. Det är nästan självklart att fackligt förtroendevalda valda på arbetsplatserna får högre lön och bättre arbetssituation än sina arbetskamrater mot att uppdraget bedrivs i samförstånd.
Högre upp i hierarkierna finns utbredda vänskapsband mellan fackliga ombudsmän och företagare, gemensamma styrelseuppdrag och social samvaro. Som slutar i Arbetsdomstolen, en statlig domstol där ledamöterna utses av fack och arbetsköpare.
Den syndikalistiska fackföreningsrörelsen är ingen utopisk frison från korruption. Men principen att alla viktiga beslut tas genom omröstningar bland berörda medlemmar gör det svårare att rikta solidariteten fel.
