Den 13 januari lovade president Ben Ali långtgående ekonomiska reformer, utökade civila rättigheter samt meddelade att han inte kandiderar för omval 2014. Nästföljande dag flydde han landet för exil i Saudiarabien. Därmed hade, för första gången i modern tid, en folklig resning i ett arabland bringat den sittande regimen på fall.
På måndagen meddelade Ben Alis premiärminister Mohamed Ghannouchi att han, i enlighet med konstitutionen, skulle bilda en koalitionsregering vilken skulle styra landet till dess att fria val kan hållas om sex månader. Under denna tid ska enligt Ghannouchi ”full pressfrihet” råda. Premiärministern lovade också att politiska fångar ska släppas fria samt att förbudet mot olika politiska och sociala grupper ska hävas.
– Vi har beslutat att tillåta alla sammanslutningar att ha normala aktiviteter utan någon inblandning från statens sida, sade han enligt AFP i ett tal.
På Tunisiens gator möttes beskedet om presidentens landsflykt av glädje. Beskedet om koalitionsregeringen har dock inte hälsats med samma engagemang. Enligt vad som annonserat kommer ett fåtal oppositionsledare att ingå, men merparten av regeringen ska bestå av de personer som tidigare utgjorde Ben Alis närmaste krets.
I huvudstaden Tunis använde säkerhetsstyrkor tårgas och vattenkanoner för att skingra demonstranter som protesterade mot premiärministerns planer.
– Vilka var det som gjorde uppror? Det var folket, de fackliga ledarna. De måste se att deras önskningar avspeglas i regeringen, och den här regeringen svarar inte mot dessa önskningar, sade fackföreningsaktivisten Masoud Ramadani som anslutit sig till folkmassan utanför regeringspartiet CRD:s högkvarter på paradgatan Habib Bourguiba.
Även namnkunniga oppositionella dömer ut koalitionsregeringen. Moncef Marzouki, ledare för det sekulära vänsterpartiet CPR, vilket förbjöds 2002, kallar den för en ”bluff”.
– Tunisien förtjänade mycket mer. 90 döda, fyra veckor av verklig revolution, och det här är resultatet? Det är en koalitionsregering bara till namnet, eftersom den i själva verket består av medlemmar från diktaturens parti, säger han till franska I-Tele.
Redan på tisdagen valde tre ministrar att avgå. Vad som nu händer med jasminrevolutionen – döpt efter landets nationalblomma – är oklart. Det undantagstillstånd som Ben Ali införde innan han flydde landet är fortfarande i kraft, och ideella organisationer uppmanar den politiska ledningen att respektera mänskliga rättigheter.
– Trots det osäkra politiska läge som råder måste regeringen göra allt den kan för att skydda tunisier från ytterligare våld, säger Amnestys biträdande Nordafrikachef Hassiba Hadj Sahraoui i ett uttalande.
Fakta: Jasminrevolutionen
• Upproret tog sin början den 17 december då 26-årige Mohamed Bouazizi tände eld på sig själv utanför en regeringsbyggnad i staden Sidi Bouzid. Detta sedan polisen konfiskerat de grönsaker han sålde på gatan eftersom han saknade erforderliga tillstånd. Bouazizi hade en universitetsexamen, men var i likhet med många unga tunisiska akademiker arbetslös, och försörjde ensam en större syskonskara.
• Protesterna spred sig snabbt över landet. Kraven var inledningsvis ekonomiska – fler jobb, lägre priser och tillgänglig sjukvård – men fick snabbt en politisk slagsida. President Zine el Abidine Ben Ali har suttit vid makten sedan 1987 och länge anklagats för korruption och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Kravet på hans avgång blev snabbt det som förenade upprorets brokiga skara av grupper och individer.
• Ben Ali kallade inledningsvis upprorsmakarna för ”terrorister”. Några veckor senare var tonen en annan, och presidenten lovade utökade fri- och rättigheter och omfattande jobbsatsningar. Ytterligare några dagar senare, den 14 januari, flydde han landet.
• Fackföreningarna har spelat en viktig roll i upproret. Centralorganisationen UGTT har genom sina fackliga kontakter spridit information om läget i landet. Den 12 januari stormades dess huvudkontor av säkerhetspolisen. Två dagar senare organiserade den en två timmar lång generalstrejk
• Enligt officiella siffror har 78 människor mist livet i protesterna.