Under måndagen presenterade Arbetsförmedlingen, AF, sin kartläggning av deltagandet i Jobb- och Utvecklingsgarantin.
Den viktigaste slutsatsen i kartläggningen är att de flesta lämnar garantin under den första tiden, medan betydligt färre tar sig ur Fas 3. Äldre och personer med något arbetshandikapp har det svårast att ta sig ur garantin.
Samtidigt släppte Socialdemokraterna en egen kartläggning av Fas 3, där man återfinner vissa intressanta slutsatser som saknas i AF:s rapport.
Socialdemokraterna konstaterar att runt 45000 personer hittills anvisats till Fas 3, varav 25000 fortfarande är kvar där.
Partiets rapport visar också att den största enskilda kategorin bland de som lämnat Fas 3, är ”aktivitetsstöd” – alltså förtidspension. Det är närmare tre gånger så många som lämnat på det sätt, än de som fått någon form av arbete utan stöd.
Socialdemokraterna har också studerat anordnarna, och konstaterar att 6400 deltagare har befunnit sig på privata företag, 8800 i ideella föreningar, och 10600 i kommunerna, medan stat och landsting står för ett avsevärt mycket mindre antal.
Men den största kategorin, 17400 del-tagare, bokförs i kategorin ”annan/okänd”.
”Är det så att varken Arbetsförmedlingen eller arbetsmarknadsministern alls vet vilka anordnarna är? Eller vet man det men vill inte tala om det? Lika illa är väl båda alternativen”, kommenterar Löntagarbloggen.
Förklaringen som ges i Socialdemokraternas rapport är att ”i merparten av dessa fall har arbetsförmedlaren inte kunnat klassificera vilken typ av anordnare som deltagaren i Fas 3 varit sysselsatt hos”, vilket knappast rätar ut frågetecknen.
Nu växer också motståndet mot Fas 3 runtom i landet. I Norrköping hölls i slutet av januari den första demonstrationen mot åtgärden, utanför AF:s kontor, vilket deltagarna lovat att upprepa varje månad.
Demonstranter vittnade i TV:s lokalnyheter om att arbetsförmedlare hotat Fas 3-placerade med förlorad dagersättning om de deltog – i fortsättningen tänker de därför använda sin lunchrast till att demonstrera.
Hittills har dock huvuddelen av organiseringen skett på nätet. Vonna Lindström är en av upphovspersonerna bakom en mycket aktiv grupp för Fas 3:are på Facebook, utifrån vilken bloggen Fasan sedan skapats.
Bloggen innehåller både upphovsmakarnas egna reflektioner och publicerar insända berättelser, och har börjat fungera som en sluss för att förmedla kontakt mellan deltagare och journalister.
– Vi är en liten grupp som kommit i kontakt med varandra över Internet. Med de små inkomster man har i Jobb- och Utvecklingsgarantin, är det svårt att mötas ute i den fysiska världen, men det här fungerar bra.
– Vi får mejl varje dag, en del vill bara prata av sig, andra vill att vi publicerar deras berättelser. Ju fler som vågar träda fram och berätta vad som händer, desto mer uppmuntrar de andra att också våga öppna munnen.
Att öppna munnen har annars inte varit helt riskfritt. Hans Johlgren i Motala är fortfarande i dag helt utan inkomst, sedan han för tre månader sedan kastades ut från garantin dagen efter att offentligt ha kritiserat företaget Personalstrategerna.
Polisanmälningen mot honom som Personalstrategerna samtidigt gjorde lades däremot omedelbart ned.
I förra veckan upprepades historien, när Gyöngyver Meszaros och Eliana Carvacho stängdes av från sin placering på Jobbfabriken efter att ha kritiserat anordnaren i media.
De har dock inte stängts av från själva garantin, utan har kvar sin ersättning.
– Vi berättade som det var att de allra flesta satt där utan att göra ett dugg. Då kallades jag till möte med Malmöchefen som frågade ”vad kan vi göra för att du ska trivas här?” Men nästa vecka fick jag veta att det kommit order från Jobbfabriken centralt, från vd:n Ivan Daza, att jag skulle bort.
– Men egentligen var det inte i första hand Jobbfabriken jag var kritisk mot, utan hela systemet, säger Gyöngyver Meszaros.
Det är också Vonna Lindströms inställning:
– Vi på Fasan förenas av att vi vill ha bort Fas 3 som helhet, inte bara de mest oseriösa anordnarna, säger hon.
Själv tycks hon med knapp marginal slippa Fas 3-placering, eftersom hon lyckats arbeta tillräckligt många timmar för ett nytt arbetsvillkor i A-kassan.
– Men jag kommer inte att sluta engagera mig för det. Aldrig.
