Undan för undan har det militärråd som tog över makten efter Mubaraks fall tvingats ge efter för folkliga krav. Företrädare för den gamla regimen har åtalats för korruption och den premiärminister som utsågs av Mubarak har tvingats bort från makten. Den 13 april utfärdades så till slut en arresteringsorder mot Mubarak själv, som anklagas för korruption och för att ha beordrat våld mot fredliga demonstranter. Beskedet kom mindre än en vecka efter att tiotusentals demonstranter samlats på Befrielsetorget för att kräva att Mubarak skulle ställas inför rätta. Att flera arméofficerare öppet anslöt sig till protesterna och anklagade sin egen befälhavare för att skydda Mubarak kan ha varit avgörande – militärens förmåga att kontrollera landet skulle snabbt ha fallit samman om det öppna myteriet spridit sig.
Egyptens generaler står nu inför ett dilemma: ge Mubarak ett strängt straff – och uppmuntra krav på att fler av hans forna tjänare ska åtalas – eller låt honom komma lindrigt undan och riskera en ny explosion av folklig vrede. Att Mubarak istället för en bekväm pensionärstillvaro i Saudiarabien nu kan se fram emot en rättegång i sitt eget land kan därför ses som den egyptiska revolutionens hittills största seger. Inte minst kommer den ge ny energi till de lokala kamper som nu utspelas runt om i landet. Till exempel i Beni Suef, där tusentals demonstrerat mot utnämningen av en ny guvernör som anklagas för korruption och nära band till Mubaraks regim. Liknande protester har ägt rum på flera håll och riktar sig inte bara mot korrupta individer utan ytterst mot det system där lokala politiker tillsätts uppifrån, utan folkligt inflytande.
Samtidigt fortsätter den intensiva organisering kring sociala och ekonomiska krav som inleddes redan under massrörelsen mot Mubarak. Varje måndag sedan Mubaraks fall har representanter för ett 30-tal lokala ”folkkommittéer för revolutionens försvar” samlats i Kairo för att diskutera hur vanliga medborgare kan involveras i politiken. Kommittéerna bildades under revolutionen för att försvara bostadsområden mot plundrare, men har på många platser arbetat vidare efter Mubaraks fall – ofta under ledning av vänsteraktivister. Den 22 april samlades kommittéerna på Befrielsetorget för sitt första offentliga möte, i ett försök att göra rörelsen mer känd för allmänheten.
–Vi vill sprida revolutionens anda överallt, så varje kommitté kommer att kartlägga problemen i sitt respektive distrikt, föreslå lösningar, övervaka de lokala myndigheterna och hålla offentliga diskussioner där alla kan delta, säger Ihab Ali från den folkliga kommittén i Kairostadsdelen Imbaba till Daily News Egypt.
De folkliga kommittéerna är bara ett av otaliga folkliga initiativ som uppstått ur revolutionen. I slutet av mars samlades hundratals anställda på det statliga bussbolaget i Kairo för att lägga grunden till en ny fackförening, och inom de flesta yrkesgrupper arbetar fackliga aktivister mot samma mål: en stark, självständig arbetarrörelse. Den drömmen lär inte bli verklighet över en natt – men i det historiska fönster av frihet som revolutionen har skapat spiller Egyptens arbetare ingen tid.
Fakta: Fler protester
• Libanon: Inspirerade av de arabiska revolterna har tiotusentals libaneser deltagit i historiska demonstrationer mot landets konfessionella politiska system, som bygger på maktdelning mellan religiösa grupper och enligt kritiker har bidragit till diskriminering och korruption.
• Oman: Tusentals deltog den 22 april i den hittills största protesten för ekonomiska och politiska reformer i den sydliga hamnstaden Salalah. Demonstranterna krävde bland annat högre löner, fler jobb och ett slut på korruption.
• Jemen: tre månader av massprotester uppges nu president Abdullah Saleh ha gått med på ett förslag om att lämna sin post som förhandlats fram av gulfstaterna.
