På lördag anordnas manifestationen ”Vi vaktar Ordningsmakten” i Stockholm. Utsatta för våld från polis- och ordningsmakt tågar till Polishuset, samt de privata vaktbolagens huvudkontor, för att där göra sina röster hörda. Vid marschens olika uppehållsplatser kommer vittnen träda fram och berätta sina historier om de övergrepp de har blivit utsatta för. En av dem som kommer att vittna är initiativtagaren Ismail Skalli El Hachimi.
Den 8 december förra året står han på Rådmansgatans tunnelbaneperrong och väntar på tåget hem. Klockan är 21.20 en onsdagskväll. Han har varit på träff med det vikarieföretag där han då jobbade. Två ordningsvakter dyker upp på perrongen och ber honom att följa med. Detta eftersom de uppfattar honom vara berusad.
– Vi hade ätit mat, och jag hade druckit några glas vin till maten, men jag passerade spärren lugnt och stilla utan att vingla, säger Ismail Skalli El Hachimi.
Han visar sig samarbetsvillig och följer med, men frågar också vad det är för tecken han har påvisat som gör att de anser att han inte kan ta sig hem själv. Vakterna ignorerar hans fråga, något som gör att han blir orolig och höjer tonen för att få svar.
– De ville ha med mig in i SL:s uppehållsrum, men jag sa att jag ville vänta på polisen vid spärrarna, så att det fanns människor omkring eftersom jag uppfattade situationen som hotfull, säger Ismail Skalli El Hachimi.
Vakterna får med hjälp av våld in honom i rummet, där ytterligare tre vakter tar emot. Han sätts i fot- och handfängsel, och blir därefter misshandlad av en övermakt som skriker rasistiska skällsord åt honom.
– De började skrika ”Blatte”, ”Svarting”, och andra ord jag trodde hade passerat sitt bäst före datum någon gång på nittiotalet, allt medan jag trycktes ner mot golvet, säger Ismail Skalli El Hachimi.
Hans hot om polisanmälan möts av hånskratt från vakterna, som svarar: ”Vem tror du polisen kommer att tro på? Oss, eller dig som de kommer att hitta hasch på?”. I rättegången står ord mot ord, och Ismail Skalli El Hachimi döms för våldsamt motstånd.
– Man har inte en chans mot ett gäng vattenkammade vittnen, som dessutom tillhör någon form av ordningsmakt, bekräftar Michael Lundh, som kommer att tala på lördagens manifestation.
Han har efter det att han lämnade poliskåren 2005, efter över 20 år som yrkesverksam polis, själv gått ut och berättat om sitt felaktiga beteende och de övergrepp han utfört som polis.
– Det är ingenting jag är stolt över, men det är inte polisväsendet jag är ute efter att kritisera, utan mekanismerna som ligger bakom de enskilda individernas felaktiga beteende, säger Michael Lundh.
Att det går att bli gripen av en väktare, med två veckors utbildning i bagaget, menar Michael Lundh är ett hot mot rättssäkerheten. Han är väl medveten om vad som pågår i tunnelbanan, och vill se polisen patrullerande på tunnelbanestationerna igen.
– Det bästa man kan göra är att vittna om vad man har varit med om för allmänheten, för att på så sätt skapa någon form av dialog, säger Michael Lundh.
Förra helgen passerade Johanna Sjödin tunnelbanespärren vid Fridhemsplan utan en giltig biljett. Hon blev nästan med det samma gripen av två vakter som drog tillbaka henne bakom spärren.
– Jag köpte en SMS-biljett, och utgick från att jag snart skulle sitta på ett tåg tillsammans med mina vänner, men i stället slutade det med att jag hamnade i fyllecell, säger Johanna Sjödin.
Hon ifördes handfängsel och placerades i SL:s uppehållsrum, i väntan på att polisen skulle komma till platsen. Vakternas anledning till gripande var att de ansåg att hon ”inte kunde bete sig”.
– Men med tiden märkte jag att de försökte skräddarsy situationen, och att de till sist fick det till att jag var gripen enligt lagen om omhändertagande av berusade personer, säger Johanna Sjödin.
Hon erkänner att hon var berusad, men verkligen inte så pass berusad att hon inte kunde ta hand om sig själv.
– Jag kände mig maktlös, och även om jag hela tiden sa till vakterna att jag skulle polisanmäla dem så visste jag samtidigt att en anmälan inte skulle leda någonstans. Man kan inte vinna mot uniformerna, säger Johanna Sjödin.
FAKTA: LOB
• Lagen om omhändertagande av berusade personer, LOB, lyder: ”Den som anträffas så berusad av alkoholdrycker eller annat berusningsmedel att han inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör en fara för sig själv eller för någon annan får omhändertas av en polisman.”
• Lagen har ofta kritiserats för att användas i repressivt syfte – att poliser utnyttjar den godtyckligt för att kunna spärra in någon – trots att den egentligen är avsedd som ett skydd för den som befinner sig i ett hjälplöst tillstånd.
• Kritik har också riktats mot att de som omhändertas enligt LOB sätts i arrestcell i stället för att föras till en vårdinrättning.