Den nya åtgärden, som helt enkelt kallas ”Work Programme”, ersätter flera tidigare arbetsmarknadspolitiska program. Det tvååriga programmet är tänkt att svälja 600 000 långtidsarbetslösa i år medan ytterligare 500 000 kommer förena sig med dem 2012. Några speciella riktlinjer eller regler för vad programmet ska innehålla finns egentligen inte. Istället bygger hela reformen på att de privata anordnarna får ersättning per arbetslös de lyckas placera i arbete, olika belopp beroende på vilken kategori personen klassas som och hur länge han eller hon lyckas behålla arbetet. Det högsta beloppet, 13 120 pund eller runt 150 000 svenska kronor, betalas ut för att hitta fast arbete åt en handikappklassad långtidsarbetslös.
Fyra företag, bland annat Serco och G4S, har tagit över hälften av kontrakten över hela landet.
Reformen är en del av en stor omorganisering av det brittiska välfärdssystemet som ska vara klart 2013–2014. Bland annat är tanken att det därefter alltid ska löna sig att jobba, även för socialbidragstagare som tar tillfälliga arbeten på några timmar i veckan.
– Storbritanniens kultur med bidragsberoende har skapat en nationell kris, sade statssekreteraren för arbets- och pensionsdepartementet Ian Duncan Smith när planerna lanserades.
Den brittiska åtgärdsbranschen är så stor att de har en egen företagarorganisation, Employment Related Services Asociation , ERSA, och de klagar på att Work Program är underfinansierat.
– Av de 30 000 som jobbat med de tidigare programmen, riskerar en tredjedel att förlora jobbet nu, sade Kirstie McHugh, ERSA:s VD, till TV-programmet Factcheck.
Hennes uttalande har väckt reaktioner hos de som tvingats delta i programmen. ”Jag vet mycket väl hur löjliga era ’träningsprogram’ var. Intervjuteknik? Hur man ska prata, uppträda och klä sig? Attityd? Er ’industri’ är ett skämt och ingen kunde vara gladare än jag om några av er hamnar i arbetslöshetskön bredvid mig”, är en av webbkommentarerna till uttalandet.
Andra kritiker menar att anordnarna kommer att handplocka de arbetslösa med bäst utsikter och rata resten, och helt undvika de städer som har svagast arbetsmarknad.
”Det anmäldes 482 000 lediga jobb under årets första tre månader, och ändå räknar [arbetsmarknadsminister] Chris Grayling med att bemanningsjättar som Serco ska hitta jobb åt 800 000 långtidsarbetslösa… allt bygger på myten att full sysselsättning inte bara är möjligt, utan något som storkapitalet faktiskt skulle vilja se. För att upprätthålla den myten är det nödvändigt att de arbetslösa ses som ensamt ansvariga för arbetslösheten… att faktiskt skapa jobb faller inte Grayling in”, kommenterar bloggen Democratic deficit.
Ett nytt test ska också införas för att avgöra om tidigare sjukskrivna och förtidspensionerade har någon arbetsförmåga.
De arbetslösa som inte hamnar under det nya programmet blir kvar i Jobcentre plus, det brittiska systemet med jobbsökarcenter. I maj uppmärksammade media att instruktioner för att bemöta självmordshot från arbetslösa sänts ut till personalen. I en annan skandal nyligen hävdade en tidigare anställd att jobbcentrens personal försöker lura arbetslösa att avsäga sig bidrag, för att uppfylla sina egna kvoter.
Samtidigt, i helgen anklagade handelskammarens ordförande David Frost brittiska ungdomar för att vara dålig arbetskraft:
– De kan i många fall inte läsa, skriva eller uttrycka sig verbalt, och de saknar arbetsmoral. Då väljer företagen hellre smarta, unga östeuropeer som verkligen vill jobba, sade han som kommentar till siffror som visar att 80 procent av alla nya jobb under de senaste 10 åren gått till utländska medborgare.
Ian Duncan Smith däremot uppmanade företagen att hädanefter börja anställa britter.
