Det är söndag och mindre än en vecka sedan upploppen brutit ut i Chalk Farm. På affärer vars fönster har krossats meddelar skyltar att de håller ”öppet som vanligt”. Det är en del av London som snabbt ämnar återvända till vardagen.
Inne på Marathon Kebab står kocken, som väljer att kalla sig för George, och kollar på en video från övervakningskamerorna utanför hans restaurang. Den visar hur unga killar och tjejer iklädda de nu vittomtalade ”hoodies”– luvtröjor – under natten tog för sig av cyklar från affären som ligger bredvid. Samt poliser som står och bevakar, inväntande och tafatta.
George, som kom till London från Turkiet för tolv år sedan, tycker inte att upploppen är särskilt förvånande. Att polisen inte grep någon utanför hans restaurang kan han dock inte förstå.
– Istället tvingade de ungdomarna till ett annat område längre bort, där de bara fortsatte att förstöra skyltfönster och bryta sig in i affärer. De skyfflade ju bara problemet längre bort, säger han till Arbetaren över disken.
Upploppen, som spridits till många större städer i resten av Storbritannien, sägs ha börjat efter att 29-årige Mark Duggan skjutits ihjäl av polis, efter att ha misstänks för att ha skjutit en polisman. Uppgifter som följde visade att Mark Duggan inte alls skjutit, utan att det skott som träffat en polismans radio avlossats från en polispistol. Ilskan som blossade upp låg djupt förankrad.
Det politiska efterspelet är långt ifrån över. Många Londonbor frågar sig varför ungdomar drivs till att slå sönder skyltfönster och rannsaka affärer och gator. Från politiskt håll målas ungdomar upp som kriminella element från underprivilegierade områden i landet. Den konservative premiärministern David Cameron talar om en gängkultur, vars bekämpning ska bli en ”nationell prioritet”, och har öppnat för att begränsa tillgången till sociala medier. Cameron har också meddelat att alla som arresteras i samband med upploppen kan förvänta sig hårda straff.
Även oppositionsledaren Ed Milliband fördömer upploppen men menar att landets klassklyftor bär en del av skulden, att ungdomarna ”ser ett samhälle som glorifierar de som tjänar miljoner medan de själva kämpar för att hänga med.”
I kaféet Truly Scrumptious, längre ned på gatan från cykelaffären, jobbar John.
– Det är inte konstigt att dessa ungdomar gör uppror, de har inga jobb, inget att förlora. Det krävs bara en liten gnista för att en eldsvåda ska bryta ut. Jag tror att det här bara är början, säger han medan han steker bacon till en äggmacka.
Ett av de första ställena som utsattes för fönsterkrossning i Chalk Farm var pizzakedjan Dominoe’s Pizza. De anställda blev inte nämnvärt skakade, de spikade snabbt fast en träskiva där glasfönstret suttit och öppnade igen två dagar senare. På frågan om de är oroliga för fler upplopp skakar en kvinna i blå keps lugnt och sakta på huvudet.
– De var bara uttråkade ungdomar. Jag är inte orolig.
Det skrivs flitigt i brittisk media om upploppen och de lär dominera debatterna i parlamentet ett tag framöver.
Som så ofta används händelserna för att försöka vinna stöd för olika politiska perspektiv. Främlingsfientliga British National Party anser att det är invandringen till Storbritannien som ligger bakom upploppen, och grupper som antimuslimska English Defence Leauge har organiserat medborgargarden till ”försvar” mot upploppsmakarna.
För oppositionspartiet Labour har det öppnats ytterligare möjligheter att kritisera den konservativa och liberaldemokratiska regeringen för dess planer på nedskärningar, vilka bland annat slår mot fritidsgårdar, utbildningssystemet, pensioner och socialtjänsten.
George från kebabrestaurangen talar om ungdomar som kämpar för att fly en verklighet.
– De tror att det är en lek, att ingen kan stoppa dem, ett maktspel som mer liknar den värld de lever i när de spelar dataspel, säger han blickandes mot TV:n i hörnet som nu visar poliser som springer med batonger uppför gatan som leder till tunnelbanestationen.
John på caféet Truly Scrumptious uttrycker uppgivenhet inför framtiden.
– Fler nedskärningar kommer definitivt inte hjälpa situationen, den är en tickande bomb, suckar han och lämnar det lilla köket för att servera den klassiska brittiska mackan till kafégäster som njuter av solen.
