Strax utanför Hallsberg, där E20 och riksväg 50 korsas, ligger vägkrogen Brändåsen i anslutning till en bensinmack och en dygnetruntparkering för tung trafik. Bra lunchmat tillagad på lokala råvaror gör att dess namn brukar nämnas i uppräkningar av landets bästa vägkrogar.
Sett till storleken är biblioteket en ganska oansenlig del av etablissemanget. Men för ägaren Torbjörn Näslund är det också en omistlig del av dess själ.
– Biblioteket invigdes 2005. Det var Transport och Hotell- och restaurangfacket som skulle förse sina medarbetare med någonting läsvärt, eller lyssningsvärt blir det ju i vårt fall. Då var vi det tredje vägkrogsbiblioteket som öppnade i Sverige.
Syftet med fackens initiativ var att tillhandahålla kultur där medlemmarna – yrkeschaufförer och restauranganställda – vistades i arbetet, och Statens kulturråd svarade genom sin budget för ”Kultur i arbetslivet” för hälften av finansieringen. Men i början av 2009 föreslog Kulturutredningen att dessa anslag skulle dras in. Regeringen gick på utredningens linje, och därmed kunde den korta sagan om vägkrogsbiblioteken varit all.
Men de flesta av de tolv vägkrogsbibliotek som hann starta lever fortfarande kvar. Längs landets motor- och landsvägar drivs de vidare av krögare och bensinmacksägare som förutom mat för människor och bensin till motorer även vill erbjuda föda även för själen.
– Tidigare har vi fått titlar från Transport, men inte de senaste tre åren. Stödet från staten är också indraget. Men jag ville ha kvar den här servicen. Jag byggde ju det här. Jag vill att man ska bli förvånad när man kommer in här, att det ska vara något mer än bara en vanlig restaurang, säger Torbjörn Näslund, vars vägkrog även driver en egen countryradiostation som de chaufförer som övernattar på parkeringen kan ratta in.
– Vi säljer böcker inne i butiken också. Men jag är nog en dålig köpman. Om någon frågar om vi har någonting nytt så tar jag med dem hit och så lånar de i stället.
Han har själv en bakgrund som långtradarchaufför och menar att biblioteken fyller en större funktion än vad den blygsamma storleksordningen antyder.
– De som jobbar efter vägarna har väldigt oregelbundna tider, en del sover på dagarna. Sedan är det säkert 99 procent som inte vet hur man söker på ett bibliotek, så man plockar bort dem från den här kunskapen.
Det handlar om tillgången på kultur, och ytterst om vem det ofta omtalade kunskapssamhället egentligen ska inkludera. Att klass påverkar läsvanor och kulturkonsumtion är välkänt, och Torbjörn Näslund tror att många av hans kunder känner sig mer bekväma i en miljö som är deras egen än i exempelvis en bokhandel.
– Den kategori människor jag ville vända mig till har i de flesta fall inte så stort intresse för böcker, det var ju därför detta var ett så smart sätt. Man vet ju att uppväxt och utbildning påverkar väldigt mycket, många som lånar ljudböcker har inte haft det så bra i skolan. Har kan man gå och titta i lugn och ro när man ändå kommer in för att äta.
Utlåningsprocessen är okomplicerad och bygger helt på eget ansvar. Den som vill fylla förarhyttens tystnad med uppläst litteratur skriver helt enkelt upp sitt namn, telefonnummer och eventuellt åkeri. En snabb slagning i bibliotekets lånepärm visar att drygt 20 lån har registrerats under september. Totalt är ungefär 80 av dess 225 titlar utlånade.
– Vissa ljudböcker har 10–12 cd-skivor. Jag tror att den längsta vi har är på 52 timmar, så det tar ju ett tag att lyssna igenom, säger Torbjörn Näslund. Ibland är böckerna borta ganska länge, men de brukar alltid komma tillbaka till slut. Jag tror att jag har tappat tre böcker på de här åren.
Vilka är då de populäraste titlarna? Kriminalromaner av Jens Lapidus och Jan Guillou ligger högt uppe, men även Arbetarens legendariske medarbetare Vilhelm Moberg intar en topplacering.
Medan den slopade fria entrén till statliga museum vållade en omfattande debatt om borgerlighetens syn på kultur som en lyx för de som har råd gick vägkrogsbibliotekens öde mer obemärkt förbi. Verksamheten var redan från början blygsam till sin storlek, och det fanns inget medialt eller kulturellt etablissemang som indignerat tog strid för dem.
Från Transports sida framhåller man att förbundet samlade in namn mot att regeringen drog in stödet och att man fortfarande, om än i mindre skala, bistår landets vägkrogsbibliotek med stöd.
– Men det senaste halvåret har vi bara fyllt på med 15–20 titlar som jag skickat ut till tio bibliotek, säger Anna Petterson, kulturansvarig på förbundet.
Torbjörn Näslund tycker dock att man gott kunde satsa mer.
– Nu har jag väldigt bra kontakt med Transport, men ja, jag tycker faktiskt det. Men de tappar medlemmar, och då blir det säkert lätt så att man samlar pengarna på förbundet.
Minnena från tiden som långtradarchaufför ligger fortfarande nära. Liksom av hur goda berättelser kan förgylla de långa dagarna och nätterna på vägarna.
– På den tiden hade jag författaren Lasse Widding på kassett. Jag lyssnade alltid. Jag kommer ihåg hur fascinerad jag var av På Årstafruns tid. Jag brukade sitta kvar i bilen och lyssna medan jag fikade eller åt för det var så spännande.
