... Johnny Swensson, grundare till Jobbgarant, ett privat företag som vill vara en ”nytänkande utmanare till de traditionella fackförbunden”.
Varför behövs en utmanare till de traditionella fackförbunden?
– I dag är man inte så ideologiskt intresserad av fackliga frågor, utan mer intresserad av att få försäkringsskydd. Man är beredd att betala för särskild inkomstförsäkring. Personer från mitten av 1960-talet och framåt inte så intresserade, och den allra yngsta generationen tittar bara på om det är värt pengarna. Där ser vi att vi fyller en funktion, att sälja tjänster utan ideologin.
Man får ett intryck av att ni har dåliga erfarenheter av facket?
– Jag har aldrig själv känt ett behov att gå med, däremot inser jag att det finns ett behov av hjälp om man utsätts för något på arbetet, och att köpa en jurist själv blir för dyrt. Där kommer vi in.
Kan man kalla er fackliga entreprenörer?
– Ja, det skulle man väl kunna säga. Eller en första form av privatisering av det fackliga. En privat utmanare.
Enligt er reklam går medlemsavgiften hos er inte ”till strejkkassor, politiska bidrag, fackombud eller förhandlingar av kollektivavtal”. Men i stället går de ju till ett företag, jurister och karriärcoacher?
– Skillnaden är att tittar man på LO så är det mycket administration för det blir väldigt stora organisationer, det är ganska lite som går till fackombudsbiten. Hos oss bit går i princip alla pengar förutom den vinst vi ska generera till att köpa medlemstjänster.
Vid tvist är självrisken 20 procent av rättegångskostnaderna? Det låter som att det riskerar att bli dyrt att hamna i trassel på jobbet?
– En genomsnittstvist kostar 75 000 du driver det i tingsrätten, så säg att du i så fall skulle behöva betala 15 000 om du skulle förlora. Men ofta görs förlikningar. Men visst, det är en självkostnad. Men det ska juristen tydligt ange innan, om det finns risk att förlora.
Eftersom ni är ett företag omfattas ni inte av medbestämmandelagen, MBL. Skulle det inte innebära ett massivt minskat inflytande om alla Sveriges arbetstagare var medlemmar hos er i stället för i fackförbund?
– Du menar eftersom lagen är skriven så att det är facket som kan kräva förhandlingar? Om det i teorin skulle vara så att samtliga Sveriges anställda skulle vara medlemmar hos oss skulle det bli en förändring där man inte kunde tillämpa MBL. Men vi tror inte att vi får en sådan genomslagskraft.
Hur många medlemmar räknar ni med att få?
– Vi har initialt tror i på 3 000 medlemmar fram tills nästa årsskifte, på 5 år räknar vi med 80 000 medlemmar, det skulle motsvara 1,7 procent av arbetsmarknaden.
Hur tänker ni hantera de ”mjukare” frågor som fackförbund i dag hanterar? Om exempelvis en chef beter sig nedlåtande mot arbetstagare på ett sätt som inte kan definieras som brott?
–Det vi kan ha är en rådgivande roll, men vi kan inte agera kontaktpart mot arbetsgivaren. Vi kan be personen ta det via personalavdelningen eller hr-avdelningen om det finns en sådan på företaget.
Ni menar att fackförbunden är förlegade och att er modell sätter fokus på individen. Inom SAC Syndikalisterna har varje medlem individuell rätt att driva vilket ärende den vill, och då med stöd av arbetsrättslig lagstiftning som inte omfattar den som är medlem hos er. Låter det som ett fack i er smak?
– Ja, det låter ju som en form av utveckling av facket, det gör det ju. Det låter som att det finns möjligheter att påverka individuellt.