I helgen och i början av veckan nåddes kulmen på militärens våld mot Egyptens demokratiaktivister. Men många är de som hävdar att militären, SCAF, har varit ansvariga för massakrer och mord i landet sedan regimens fall i februari. Senast, innan helgens dödliga våld i huvudstaden, anses militären bära ansvar för några av morden och övervåldet i vad som kallas Masperomassakern den 9 oktober.
Sedan dess har ett tjugotal demonstrationer hållits i Kairo mot militärrättegångar för civila, mot mord och misshandel av aktivister och mot militärens försök att säkra sin makt genom konstitutionen. 12000 civila, däribland många bloggare och demokratiaktivister, har ställts inför militär domstol. 28 personer dödades vid den koptiska protesten i Maspero och filmbilder visar militärer som skjuter och militärjeepar som skenar fram genom folkhopen.
SCAF har hävdat att de ska undersöka händelserna, men hittills har ingen från armén anklagats eller förhörts. I det förslag till konstitution som lagts fram har militären lagt till punkter som skulle ge dem fortsatt makt även efter valet. En av punkterna säkerställer att endast militären kan kontrollera sin budget, som ska vara landets högst prioriterade, samt att militärrådet ensamma ska stifta lagar gällande militären. Den andra punkten säkerställer att posten som försvarsminister alltid viks för arméns överbefälhavare.
På grund av allt detta samlades några tusen i förra veckan på Tahrirtorget, till vad som kom att bli en omfattande och blodig protest som när detta skrivs har varat i fyra dygn.
I torsdags kväll samlades demonstranter bland annat i Kairostadsdelen Dokki för att protestera mot militärens makt, därifrån gick de sedan vidare mot Tahrirtorget där de uppmanade folk att slå läger.
Sara Ragheb och Basma Mokhtar står mitt på gatan i centrala Dokki. De är täckta i gula klistermärken med symbolen för militärmotståndet. De vill, som många andra här, helst inte ha ett val nu. De hoppas att militären avgår och att valet skjuts på framtiden så att det finns möjlighet för nya partier och kandidater att växa sig starkare.
– Men om valet ändå blir av kanske jag röstar. Men jag vet i så fall inte på vem. Det finns egentligen inget att rösta på nu, säger Sara Ragheb.
Inte heller studenten Eid Ezzat tror att det är möjligt att hålla val under militärens regi.
– Militärrådet måste avgå och vi måste få vår frihet, först då kan det bli tal om val. Men tyvärr vill inte alla ha frihet, många vill bara äta och tjäna pengar och struntar i vem som styr deras land, säger han.
Någon som däremot tror att valet är lösningen på militärens maktmissbruk är Magdy Mohammad. Han kommer att rösta på kandidaterna som var med och ledde revolutionen, men det viktigaste är inte vilket parti som får makten, det viktigaste är att rösta fram en folkvald regering, menar han.
– Det spelar egentligen ingen roll vilken regering som bildas, så länge inte militären sitter kvar. 1952 tog de makten i Egypten och sa att det endast skulle vara i två år, men det varade i 60 år. I februari sa de att de skulle lämna över makten inom sex månader, nu har det gått tio. Vi kan inte riskera samma situation som 1952, säger han.
Demonstranterna skanderar de, för revolutionen nu klassiska, slagorden ”Bröd, frihet, rättvisa” och ”Frihet, frihet, frihet”. Och när tåget passerar en valaffisch för en Mubarakanhängare stannar de upp och börjar slita ner den.
– Han där ställer upp i valet trots att han står under utredning för brott han begick mot folket under förra regimen, säger en man i demonstrationståget.
– Mubarak, hans anhängare eller general Tantawi, de är samma mördare allihop.
Och på frågan hur militären ska kunna avsättas svarar han:
– Allt vi behöver är ett tält och en filt.
Han syftade på tältlägret på Tahrirtorget. Men det var innan han visste att tältlägret skulle slås sönder och mängder med människor skulle dödas och skadas. Eller så anade han det men utan att avskräckas.
