Enligt den senaste statistiken, där de som helt slutat leta efter arbete räknas in, är 36 procent av Sydafrikas befolkning arbetslös. Av dessa är omkring 70 procent ungdomar och 60 procent är kvinnor.
I detta sammanhang har bemanningsföretagen blommat upp. Sydafrikas största fackfederation, Cosatu, varnar för att statistiken kring bemanningsföretagen inte ska tas för given, men de mest citerade siffrorna visar att omkring 30 procent av alla med en formell anställning i landet jobbar för ett bemanningsföretag och att det finns cirka 3500 sådana företag i Sydafrika.
– Användningen av bemanningsföretag är egentligen ett sätt att komma runt lagar eller överenskommelser som förhandlats fram för att skydda arbetares rättigheter, menar Patrick Craven, nationell talesperson för Cosatu.
De är också ett symptom på en process där anställningar blir allt mer osäkra, korttidsbaserade och saknar förmåner, säger han:
– Bemanningsföretag sätts upp för att hantera den processen.
Cosatu samt den mindre federationen Nactu vill helt förbjuda bemanningsföretagen, medan federationen Fedusa, som organiserar anställda med högre utbildning, menar att en reglering av verksamheten vore det bästa. Även större bemanningsföretag och sammanslutningar som Capes, som representerar flera olika företag, vill se en reglering av industrin för att bli av med oseriösa företag.
– Vi är inte emot en reglering, som en sista utväg. Men vi tror inte att det kommer att hjälpa. Om bemanningsföretagen tvingades lyda under alla regler i arbetslagarna och kollektivavtalen skulle det antagligen bli billigare att anställa direkt, säger Patrick Craven, som tror att företagen därför skulle försöka kringgå reglerna.
Bemanningsföretagen har spridit sig till de flesta sektorer. Gruvindustrin, affärer, it-sektorn och till och med statliga och kommunala institutioner använder sig av denna anställningsform. Generellt har de anställda lägre löner – Sydafrikas största bemanningsföretag Adcorp tillstår öppet att de ingångslöner de erbjuder sina anställda har stått stilla de senaste åtta åren, vilket enligt beräkningar innebär en reallöneminskning på 35 procent. Bemanningsföretagen saknar också ofta lagstadgade förmåner som pensionsfonder och studieledighet.
För fackföreningarna innebär denna anställningsform flera andra problem. Ett domstolsutslag har slagit fast att arbetsköparen är det företag som hyr ut en anställd till andra företag. Men fortfarande råder det ofta förvirring om vem den egentliga arbetsköparen är i arbetsplatstvister, och då bemanningsföretaget inte vet vad som händer på den egentliga arbetsplatsen blir utredningen av tvister mellan anställd och arbetsköpare komplicerad.
Att organisera anställda i bemanningsföretag är också svårt. Anställda i bemanningsföretag stannar oftast korta perioder på ett och samma ställe, och byter ofta arbetsplats. Däremellan befinner de sig i kortare eller längre perioder av arbetslöshet. Dessutom är de flesta sydafrikanska fack beroende av att arbetsköparen drar av den fackliga avgiften direkt från lönen – vilket är en uppgift som det är svårt att få bemanningsföretagen att utföra, enligt flera fackrepresentanter.
– Så det är oundvikligt att det är svårare att organisera fackligt, vilket är ett annat skäl till att vi vill att bemanningsföretagen ska förbjudas eller åtminstone att lagarna stramas åt, så att arbetare kan utöva sin konstitutionella rättighet att tillhöra en fackförening, säger Patrick Craven.
Långdragna förhandlingar pågår mellan regering, arbetsköpare och fack kring bemanningsföretagen, hittills utan att någon överenskommelse nåtts.
– För facken är det ett problem att deras medlemmar känner så starkt i den här frågan, det gör det svårt att kompromissa, säger Patrick Craven.
