Det är något mystiskt med noveller. Det sägs att första meningen är avgörande för den korta berättelsens tillblivelse. Meningen blir liksom hängande i luften tills själva ”storyn” infinner sig. En klassiskt utformad novell följer mönstret: intresseskapande början, stigande spänning, höjdpunkt, vändpunkt och ett öppet (oviss framtid) eller slutet slut (oftast katastrof för huvudpersonen). Exempel på […]
Det är något mystiskt med noveller. Det sägs att första meningen är avgörande för den korta berättelsens tillblivelse. Meningen blir liksom hängande i luften tills själva ”storyn” infinner sig.
En klassiskt utformad novell följer mönstret: intresseskapande början, stigande spänning, höjdpunkt, vändpunkt och ett öppet (oviss framtid) eller slutet slut (oftast katastrof för huvudpersonen). Exempel på sådana klassiker är ”Pälsen” av Hjalmar Söderberg, ”Smycket”av Cora Sandel och ”Fettpärlan” av Guy de Maupassant.
Nordiska Rådets prestigefyllda litteraturpris på 350 000 danska kronor tilldelades 2011 den isländske författaren Gyrdir Eliasson som gjort sig känd för sina noveller.
Eliasson, född 1961 på Island har skrivit både kortprosa, lyrik och fem romaner, han debuterade 1983 med diktsamlingen Svarthvit axlabönd.
I konkurrens med 14 andra nominerade författare från de stora nordiska länderna, från Färöarna, Grönland och de samiska språkområdena utsågs Eliasson som vinnare för novellsamlingen Bland träden. Motiveringen löd: För en stilistisk ordkonst på högsta nivå som skildrar inre och yttre hot i dialog med världslitteraturen. Författaren själv beskriver novellerna som skisser, vissa mer dikter än noveller. Samlingen innehåller uppåt 50 korta historier, mer eller mindre absurda och skildrar mänskliga möten kring det vardagliga och övernaturliga. Vid ett samtal nyligen i kulturprogrammet Babel där just novellen var temat konstaterades att en novellsamling kan jämföras med ett cd-album, hittar man tre stycken låtar som man riktigt gillar är samlingen godkänd. Jag har här valt ut tre stycken noveller som är små konststycken i sig:
”Vi hade flyttat in i en lägenhet i en förort”. Så lyder den första meningen i ”Inferno”. Novellen skildrar med humor ett yngre gift pars vedermödor vid anskaffandet av en viss fåtölj på ortens Ikea-varuhus, vår tids Inferno enligt Gyrdir Eliasson. Vem mannen ser i restaurangen, lutad över ett ölglas med rockkragen uppslagen och rockskörten släpande på golvet tillhör de absurda och skrämmande ingredienserna. Hans Inferno var det svenska samhället i slutet av 1800-talet.
”Jag hade varit på ögonkliniken med pappa och fått nån salva i ögonen så att jag såg allting suddigt”.
I ”Glasögonormen” skildras ett ömsint förhållande mellan far och son. På hemvägen ska de hälsa på en kusin till fadern som sonen aldrig har träffat. Bilden av släktingen blir något suddig men samtidigt realistisk knivskarp: ”…den vita nylonskjortan fyllde nästan upp dörröppningen […] och de eldröda hängslena liknade mest av allt aktiva vulkansprickor på en jökel”. Porträttet för tankarna till beskrivningar av vilsna existenser ur Strindbergs Röda rummet. Kusinen bjuder på dryckjom. Sonen somnar bland rökångorna och drömmer om en kuslig glasögonorm som förekommer i ”Rikki-tikki-tavi” av Rudyard Kipling, som också var mycket närsynt och tidigt fick börja med glasögon. Titelnovellen ”Bland träden” innehåller alla de inslag som motiveringen till priset framhöll. ”Jag läste tidningarna i det svaga dagsljuset från köksfönstret”, lyder öppningsmeningen. Resten överlämnar jag till dig, käre läsare att utforska. En mästerlikt skriven novellsamling, kan rekommenderas!