Det är långt till våren men i mitt huvud är det dags. Jag vill gräva, rensa rotogräs, skapa gångar, lägga ut kompost, så, gallra, vattna, rensa fröogräs, anlägga nya odlingsbäddar och skörda. Jag vill ut, jobba fysiskt, bli svettig, skitig, få ont i ryggen och känna den rika känslan som bara kan toppas av ett […]
Det är långt till våren men i mitt huvud är det dags. Jag vill gräva, rensa rotogräs, skapa gångar, lägga ut kompost, så, gallra, vattna, rensa fröogräs, anlägga nya odlingsbäddar och skörda. Jag vill ut, jobba fysiskt, bli svettig, skitig, få ont i ryggen och känna den rika känslan som bara kan toppas av ett riktigt stort fynd av gula trattkantareller.
Men detta är inte det praktiska odlandets säsong. Det är planerandets tid.
Det är nu alla odlartokiga läser trädgårdsmagasin. Det är nu vi lusläser frökatalogerna.
Jag har tre favoriter. De som har bäst fröer för odling i vårt klimat och dessutom mycket ekofrö är Runåbergs. Därifrån köper jag de flesta av mina fröer. Impecta är också bra. De har mycket blommor men också en del grönsaker, några är lite ovanliga.
Men det jag längtar mest efter nu är fröerbjudandet från Sesam. Sesam är en förening för fröodlare där man varje år byter fröer med varandra. Fantastiskt roligt. Är man med där, och det är jag, kan man få tag i saker som är väldigt lokala, ovanliga och goda. I år hoppas jag på att få frö till blåärt.
Tyvärr har jag inte själv några fröer att ge till andra. Det är inte det att jag inte har några fröer. Jag har massor, i små skålar på fönsterbrädet i sovrummet ligger torkade bönor och ärtor och annat.
Problemet är att jag inte har någon aning om vad som är vad. Jag börjar lika ambitiöst varje gång jag sår. Sätter ut små plastetiketter, skriver fint exakt vad det är.
Men som alla vet som har sått små frön någon gång blir det väldigt ofta en hel del frön över i handen. Och även om jag vet att när plantorna har växt upp så blir det lätt väldigt trångt. Jag kan ändå inte låta bli att peta ner de frön som blivit över. Och då blir det lite här och lite där, där det kan verkar som att det finns lite plats över. Resultatet blir en djungel av växter där inte ens plantorna själva vet vad de är för sorter och allra minst jag.
Trots alla förlorade namn och sorter brukar det gå bra.
I år har jag några saker jag gärna vill prova. Mangold är av många en högt älskad bladgrönsak. Jag har länge varit skeptisk. Dels för att jag misslyckades när jag försökte för snart ett decennium sedan. Dels för att jag inte är säker på att jag gillar smaken. Men det finns mangold i så många vackra färger och man kan alltid laga spenatiga maträtter med vitlök och annat gott.
Jag vill också prova att odla potatis från frö. Det är Impecta som lockar med detta och det var för ovanligt för att jag ska kunna låta bli. Säkert blir det mycket annat också. Den som odlar får se.