I Danmark fastslog nyligen Högsta domstolen att polisens agerande under COP15 i Köpenham 2009, när man preventivt frihetsberövat icke-brottsmisstänkta, var i strid med de mänskliga rättigheterna. Skadestånd ska nu betalas ut.
Dock agerade polisen då med lagstöd, genom det ökända ”lymmelpaketet”. De danska politikerna kunde med lätthet sätta demonstrations- och mötesfriheten ur spel. Toppmötesdemonstranterna hade tänkt sig att demonstrera fredligt, men det de lärde sig av den danska staten var att inte heller fredliga metoder skyddar från polisövergrepp. Hur mycket övervåld polis och lagstiftare tillåter sig har egentligen aldrig handlat om graden av våldsamhet från demonstranters sida, utan hur hotfull och systemhotande en viss opinion förefaller makthavarna.
Sådant kan vara bra att hålla i minnet när det nu i månadsskiftet blivit tillåtet för svensk polis att hålla folkmassor utomhus i styr med hjälp av tårgas. Tårgas är ett bättre alternativ än pepparspray sägs det från polishåll. Samtidigt säger man sig ha satt in flera spärrar i systemet genom olika beslutsnivåer så att tårgasen bara ska komma till användning mot potentiellt våldsamma folkmassor.
Stor risk för våld ska förekomma innan polisen får ta till tårgasen. Stor risk alltså, inte faktiskt våld. Här är vi redan nere på det sluttande planet.
Pepparspray är verkligen inget lämpligt polisvapen, inte minst har det missbrukats genom användning mot redan gripna i bilar och arrester. När polisen sprutat pepparspray rakt i ansiktet på strejkvakter från Malmö LS vid en lagligen varslad blockad går det att se paralleller till frihetsberövandena i preventivt syfte av oskyldiga demonstranter i Köpenhamn. Rätten att yttra sig, demonstrera, organisera sig och kämpa fackligt är inte så självklart i vårt samhälle som ofta hävdas.
”Vi har en helt annan syn på demonstrationer. Poliser ska man se som en garant vid demonstrationer, inte på något sätt som en motpart,” kommenterar Per Engström, chef på Rikspolisstyrelsens brottsförebyggande avdelning, till SVT, att polisen nu får föra tårgas till sin vapenarsenal. Vi i det här fallet är västerländska demokratier.
Att en polis talar om för medborgarna hur vi ska se på polisens agerande är i sig märkligt. Snarare behövs en kritisk vaksamhet från medborgarna gentemot polisen. Rättigheter vi inte bevakar blir snabbt rättigheter på papperet.
När det gäller hantering av folkmassor har det ibland sagts att ”det behövs något mellan batong och pistol”. Antydande att det skulle vara till exempel tårgas eller vattenkanoner. När man nu inför tårgas, kan vi då alltså vänta oss att polisen tar bort skarpladdade skjutvapen från demonstrationssammanhang? Det känns tyvärr mindre troligt.