Sjukstugan i Dorotea miste i början av februari sina fyra platser för akutsjukvård. Något som bestämdes när ett sparpaket i Västerbottens läns landsting klubbades igenom. Sjukstugan kommer därför inte att ha någon jourverksamhet på kvällar, nätter och helger framöver. Klockan fem varje dag stängs akutverksamheten och om en olycka inträffar är hjälpen därför långt borta. I grannkommunen Åsele har landstinget dragit in ortens ambulans. Vilket gör att ambulansen i Dorotea även måste rycka ut till kommunerna i närheten.
Närmsta akutsjukvård finns då i Åsele och Vilhelmina, fem mil bort.
Stödet för ockupationen bland de boende på orten är starkt och varje dag fylls ett av väntrummen av protesterande i alla åldrar. Aktionsgruppen har även satt upp ett schema och varje natt sover ett tiotal ockupanter kvar.
– Stämningen är bra och vi vaktar i skift. De anställda på sjukstugan stödjer oss, säger Rebecca Granberg.
Magnus Oscarsson är läkare på Dorotea sjukstuga. Han menar att de indragna akutsjukvårdsplatserna kan komma att kosta människoliv.
– Tänk om ett barn råkar ut för en kraftig allergisk reaktion. Eller om någon får en hjärtattack. Då måste man få hjälp akut, det kan i värsta fall sluta med att folk dör, säger han.
Utanför entrén vajar flaggan på halv stång för att symbolisera neddragningarna. 79-årige Brynolf Hedberg försöker varje dag ta sig ned till sjukstugan för att delta i protesterna. Han berättar för Arbetaren att han de senaste åren råkat ut för två hjärtinfarkter och han känner sig orolig inför framtiden på orten.
– Det är rena vansinnet det som landstingspolitikerna håller på med. Helt bedrövligt. Jag har barn och barnbarnsbarn. Vad händer om de gör sig illa och det inte finns någon akutsjukvård?
För honom och flera andra är neddragningarna ett slag mot livet i Norrlands inland.
– Folk törs ju inte bo kvar här längre. Hur ska man få unga familjer att stanna kvar på en ort där det inte finns akutsjukvård?
Hur länge orkar ni kämpa?
– Vi fortsätter tills vi får behålla platserna. Eller också så får politikerna komma och bära ut oss, säger Brynolf Hedberg.
Veronica Olmenius är verksamhetschef på sjukstugan i Dorotea och hon berättar att de flesta i personalen stödjer ockupanterna.
– Ingen i personalen tycker ju att det här är ett bra beslut. De är ju också medborgare och bor här i Dorotea, så de påverkas ju också. Just nu håller vi på att förhandla med kommunen om vårdplatser, men de kan ju inte bedriva akutsjukvård, säger hon.
Hur påverkar ockupationen den dagliga verksamheten?
– Det påverkar inte alls. De är väldigt organiserade och sätter inga krokben för oss. De vill ju inte förstöra den verksamhet de kämpar för att rädda.
Arbetaren har sökt så väl landstingsdirektören Jonas Rastad som landstingsstyrelsens ordförande Peter Olofsson, dock utan resultat.
Till Västerbottensnytt säger Jonas Rastad däremot i en längre intervju att landstingets neddragningar i år bara är början på ett större sparpaket och att kostnaderna för landstinget ska minskas med 150 miljoner varje år de kommande tre åren.
För befolkningen i Dorotea och de övriga inlandskommunerna i Västerbottens läns landsting är det knappast välkomna nyheter. Missnöjet sprider sig och till Doroteas sjukstuga fortsätter folk strömma till.
Även den socialdemokratiske ordföranden i kommunstyrelsen i Dorotea, Greger Lindqvist, är bekymrad.
– Jag har ju hela tiden tyckt att de här akutvårdsplatserna ska vara kvar, men fortsätter landstinget vara så här styvnackade så måste vi nu försöka hitta en annan lösning, säger han till Arbetaren.
Hur skulle en sådan kunna se ut?
– Det vet jag inte för tillfället. Det optimala vore som sagt om landstinget fortsatte med de här platserna.
Hur påverkar det här kommunen?
– Folk blir ju rädda för att flytta hit. På sikt så måste vi därför hitta en lösning om inte landstinget ger med sig, men jag är rädd att det handlar en del om prestige nu. Att de inte vill backa när de redan gått så här långt.
