Våren 2010 dök det första förslaget upp om att rucka på rätten till studieledighet för fackliga kurser. Nu är det tredje förslaget på väg att läggas fram för riksdagen.
Visserligen krävs inte längre en begränsning som utesluter alla som inte varit fastanställda längre än sex månader från studier. Men andemeningen är densamma, att göra det krångligare att få tillgång till fackliga studier. Arbetsköparna ska, föreslås det, kunna skjuta på studierna utan att meddela facket, bara den anställde.
”Det är ett sätt att runda facket. Jag ser det som illvilja. Det vore en sak om våra introduktionskurser vore ett bekymmer ute på företagen och orsakade en massa centrala förhandlingar, men så är det inte,” kommenterar Carin Wallenthin, chef på IF Metalls facklig-politiska enhet, i LO-tidningen. ”De får inte bara facklig information utan även samhällsinformation. Även arbetsgivarna tjänar på att de får välutbildad personal”, kommenterar S-riksdagsmannen Johan Andersson i samma tidning.
En märklig inställning. Fackliga studier ska vara en rättighet av samma orsaker som facklig organisering är en rättighet. Inte för att gynna arbetsköparna, utan för att stärka arbetarna och värna deras intressen.
”Vore ett bekymmer ute på företagen”, är det en omskrivning för att arbetarna tar strid och därmed förhoppningsvis minskar sina bekymmer? Att vara defensiv intill självutplåning är inte den rätta vägen att gå för att försvara sina rättigheter, om det så gäller rätten till fackliga studier eller något annat. Fackliga studier blir meningsfulla om de bidrar till att stärka en stridbarhet på golvet som gör att arbetarkollektivet har något att sätta emot.
Arbetarklassens möjlighet till utbildning och bildning angrips på bred front i dag. Försvagningen av Komvux, en högskola där det ska straffa sig att välja ”fel” och yrkesförberedande linjer som inte möjliggör senare högskolestudier är allt delar av en politik som ska förmå arbetaren att bli vid sin läst. I skolan i dag har det blivit vanligt att göra reklam för företagande. De flesta av dessa tänkta nya företagare skulle vinna mycket mer på att ingå i ett starkt arbetarkollektiv med anställningstrygghet. Men det är ideologiskt viktigt att lära ut individualism.
Fackliga rättigheter borde vara mer självklara på läroplanerna i landets skolor än företagande. Och varför stanna där? Varför inte införa ett ämne som heter Rättighetskunskap? Då kunde inte myndigheter sätta i system att bryta mot sina egna skrivna regler väl medvetna att så få ändå överklagar att det lönar sig.
Tyvärr växer ungdomar i dag ofta upp med väldigt lite kunskap om sina elementära rättigheter, en utveckling som skrämmer. Låt oss bryta den genom att skaffa oss kunskap, använda den till att ta strid och dela med oss av information till varandra.
