Det kan inte vara roligt att vara svensk popartist från Göteborg.
Staden är visserligen fantastisk på många sätt. Musiken, de billiga pubarna och traditionen av en levande scen- och klubbkultur. Samtidigt måste det vara tråkigt att försöka slå igenom i spåren av Håkan Hellström.
Plocka upp en gitarr och skriv några verser på svenska, så kommer jämförelserna. Albumaktuella Alice Botéus vet hur det är.
I veckan släpps hennes debutskiva, Alice b, och vissa av spåren har redan börjat snurra på P3:s låtlistor.
– Det där med Håkan Hellström. Jag tycker det är tråkigt, inte för att jag inte tycker om Håkan. Men det enda vi har gemensamt är att vi sjunger pop från Göteborg, det är det många som gör, säger Alice Botéus till Arbetaren.
Vi lämnar det där.
I stället lyssnar jag på hur Alice Botéus sjunger ”Vi dricker upp och sjunger ut, vill inte sova förrän natten tagit slut”, och det blir allt mer uppenbart att hon definitivt är ett namn att lägga på minnet inför sommarens festivaler.
Hennes texter är ärligt brutala och i ett brev som följer med pressreleasen beskriver storebror Philippe, han som en gång gav henne en gitarr, sin syster som ”lite utanför”.
Under barndomen i Kullavik strax söder om Göteborg stängde hon in sig på sitt rum och tragglade Nirvana-låtar medan de andra barnen seglade, red eller spelade golf.
Det kunde gå dagar, berättar Philippe, innan hon visade sig.
Ensam med gitarren och med förebilder som The Cure, Ani DiFranco och Smashing Pumpkins drömde hon sig bort. Till Göteborg och ett kreativt skapande.
Det är visserligen fint att växa upp i Kullavik som barn, tryggt och stilla. Men som tonåring är det platsen man vill springa ifrån.
Det dröjde några år innan hon var på plats och sedan dess har det egentligen rullat på ganska bra.
En vän som sommaren 2010 mer eller mindre tvingade henne att skicka in sin låt ”Någonting? Nej” till musiktävlingen GP Scen. Vinsten där och skivinspelningen med producenten Hans Olsson som tidigare jobbat med namn som Andreas Kleerup, Timo Räisänen och Looptroop Rockers.
Efter en magisk spelning på Pusterviksteatern hösten samma år hamnade några av låtarna som var tänka att släppas som en EP i händerna på EMI:s Kjell Andersson och för knappt ett år sedan signades hon av det mäktiga bolaget.
Inspelningarna till skivan är gjorda i klassiska Svenska Grammofonstudion hemma i Göteborg och nu väntar med största sannolikhet genombrottet.
– Det börjar pirra lite, men jag känner mig rätt lugn ändå, säger Alice Botéus och förklarar att hon mest bara hopas på en ny skiva framöver. Och framförallt att spela mer live.
Hur var det att spela in tillsammans med Hans Olsson som producent?
– Det var och är fantastiskt att få jobba med honom. Det finns faktiskt ingen producent jag hellre skulle jobba med.
Första singeln ”I den här staden” är redan ute och kunde höras i Sveriges Radios Musikhjälpen i höstas.
Låtarna på albumet är skrivna under lång tid och vissa bygger på dikter från skoltiden i Kullavik.
– Allt har gått väldigt fort med inspelningen och jag har redan börjat planera för nästa skiva. Det finns inget fokus på genre eller image, utan på vad jag tycker låter bra. Jag valde att inte bara skriva nya låtar till den här skivan utan även slipa på äldre material som folk har förknippat mig med.
I veckan släpps alltså skivan. Lägg namnet på minnet och glöm det där med Håkan Hellström. Alice b står sig alldeles utmärkt utan referenser.
