På en pub i västra Stockholm finns en särskilt inredd hörna. På väggen sitter en rödvit matchtröja och på en hylla tronar en silverpokal och en signerad fotboll från ett engelskt fotbollslag. Så långt är det knappast något ovanligt, många pubar har liknande dekorationer. Ett bredare intresse för engelsk ligafotboll har funnits i Sverige sedan 1969 och tv-programmet Tipsextra. Men vid närmare inspektion är det inte en matchtröja tillhörande Arsenal, Manchester United, Liverpool eller något annat av de större lagen i Englands högsta division som sitter där på väggen. Tröjan tillhör Brentford FC, ett Londonlag i den tredje divisionen som inte spelat i den högsta ligan sedan 1930-talet. Hörnan tillhör lagets svenska supporterklubb Swebees, efter lagets smeknamn ”the bees”.
– Det är kärlek för många utav oss. Jag har ju varit där och sett 20, 25 matcher. Personalen på den lokala puben i Brentford älskar jag ju också. Man känner sig som hemma redan från början, vi räknas som stammisar även om vi är från Sverige. Vi har ju varit där så mycket, säger Per Svensson, klubbmästare i Swebees och anställd på den pub som är Swebees hemvist i Stockholm.
Per Svensson berättar att en av de största upplevelserna han haft i sitt supporterskap var när han skulle få se laget spela första gången. Klubben bjöd honom, dottern och en annan i Swebees på bussresa och biljetter till en bortamatch.
– Samtidigt var det den sämsta upplevelsen också, för Brentford gjorde sin sämsta match för säsongen och förlorade med 4–1. Men den allra största upplevelsen var att vara på plats när de tog ligaguldet och gick upp till league one (andra divisionen), då blev det fest på planen och vi fick träffa spelarna, berättar han.
I hörnan hänger också en bild av hemarenan Griffin Park, the Bees hemarena sedan 1904. Det var också i samband med arenan som Swebees grundades för sju år sedan.
– Jag hade åkt taxi förbi arenan och frågat chauffören om det var Queens Park Rangers arena och det sade han att jag hade rätt i. Sedan var det en gäst här på puben som sade att det var Brentfords arena. Jag sade att jag trodde mer på en taxichaufför än en kroggäst. Det visade ju sig att det var fel. Då fick jag ju berätta för gästen att han hade rätt och då sade han att vi borde bilda en supporterklubb.
I dag har klubben 100 betalande medlemmar och är den största utanför England. Han berättar att kärleken till laget är ömsesidig.
– Det är en familjekänsla med så små lag. Det känns äkta eftersom man kommer så nära och man får vara med, jag har till och med fått träffa en av spelarnas farsa. Jag skulle aldrig få träffa någon i Arsenal om jag inte slänger fram tio miljoner.
I förarhytten på en spårvagn på väg mot Saltholmen i Göteborg sitter Carina Ekberg. Mellan 2003 och 2008 var hon ordförande i Verstehe Nicht Crew, den svenska supporterklubben för tyska Hamburglaget FC St Pauli. Förutom två besök i Bundesligas högsta division 2001 och 2010 har laget spelat i andra och ännu lägre divisioner under hela dess 113-åriga historia. Ändå gick laget från att ha i genomsnitt 1 600 åskådare på 1980-talet till att i dag snitta på 20 000 per match. Över hela världen har de hundratusentals fans och Sverige har den största supporterklubben i Norden. Carin Ekberg har sett laget 30 till 40 gånger och nu ska hon dit i mars igen.
– St Pauli är underdogklubben som inte lyckas med något. Ändå har de 20 000 på hemmamatcherna. Hela stadsdelen St Pauli verkar leva för laget. St Pauli är inte ett bra område om man säger så. Varför de har så många fans i hela världen är svårare att förklara. För många är det nog politiskt, St Pauli är ju en uttalad vänsterklubb, säger hon.
I sin konstitution har klubben antagit en uttalad hållning mot rasism, fascism, sexism och homofobi. Det var också den första tyska klubb att på 1090-talet förbjuda högernationalistiska aktiviteter och symboler på hemarenan Millerntor Stadion. Men det var inte politiken som ledde till att Carina Ekberg blev supporter.
– Jag är inte intresserad av politik, men sedan tycker jag att det är positivt att man tar ställning mot rasism. För mig var det en kompis i Stockholm som lurade med mig på en match. Det var så annorlunda än Sverige. Det är karnevalsstämning och så mycket runt laget; musik, fest och politik.
St Pauli är också det lag i tysk fotboll som har flest kvinnliga supportrar. En känsla som är kännbar.
– Jag har nog aldrig sett så många tjejer. Det stoppar inte mig att vara ensam tjej, men det är klart att det är roligare när det kommer fler. Man känner sig inte alltid välkommen på svenska matcher, men där finns en känsla av att vara välkommen. De satsar på både män och kvinnor och det finns riktiga damtoaletter på arenan. Inte någon hafsigt inställd bajamaja.
Även om hon tror att få åker dit för spelet, vilket hon tillägger faktiskt inte är särskilt bra, var den största upplevelsen ändå att vara närvarande när laget gick upp i Bundesliga 2001.
– Då var alla så glada. Men bästa känslan var nog ett år när de åkte ur. Det var fest ändå och det var speciellt. Det var som om de var hjältar även om de åkte ur. Det var större att se stödet i verklig motgång.