Liksom en gång Janne Josefsson och hans Fittja Paradiso, deklarerar nu integrationsminister Erik Ullenhag (FP) att han tänker flytta ut sitt kontor till Rinkeby. Under en vecka. Liksom Josefsson närmar sig Ullenhag nu förorten som en västerländsk upptäcktsresande en gång närmade sig det man såg som ”vildar” i djungeln. Det finns massor av problem i […]
Liksom en gång Janne Josefsson och hans Fittja Paradiso, deklarerar nu integrationsminister Erik Ullenhag (FP) att han tänker flytta ut sitt kontor till Rinkeby. Under en vecka. Liksom Josefsson närmar sig Ullenhag nu förorten som en västerländsk upptäcktsresande en gång närmade sig det man såg som ”vildar” i djungeln.
Det finns massor av problem i förorten vet Ullenhag, och nu kommer han för att lyssna och genom sin blotta närvaro inge hopp. Dock är hans tilltänkta lyssnande inte mer förutsättningslöst än att han redan i förväg nämner vilken politik han kommer att finna lämplig när han lyssnat färdigt. ”Vi ska också titta närmare på en del saker som regeringen funderar kring för närvarande, till exempel att sänka skatten för företag i utsatta områden för att få igång företagandet” berättar han i SvD.
Och det är verkligen så att det finns stora problem i de så kallade miljonprogrammen. Problem med slumvärdar som låtit hus stå och förfalla i tio, tjugo år. Ohälsa och kortare livslängd. Obefintlig fritidsverksamhet, isolering, missbruksproblem och en alienerande livsmiljö.
Det går att samla alla problem i förorten under ett paraply: fattigdom. De som bor i dessa områden har de sämst betalda arbetena i samhället, eller är arbetslösa. Därmed är också kriminaliteten hög. Visst finns kriminalitet också i välbeställda förorter, som klassresan till Solsidan nyligen satte ljuset på. Men kriminaliteten tar sig olika uttryck bland fattiga och rika.
De rika skattesmitarna kommer ofta undan med sin kriminalitet. I fattiga förorter har kriminella gäng blivit en alternativ arbetsköpare, den unge kriminelle kan förvänta sig skitjobb längst ner i en hierarki precis som i övriga samhället, och stor risk för förtida död.
Ullenhags politiska lösning på alla dessa problem som fattigdomen för med sig är alltså att göra förorterna mer lika ekonomiska frizoner. Dessa lågskattezoner i fattigare länder där stora företag i dag plundrar arbetskraften till dumpade priser ska få sin motsvarighet i Rinkeby, Rosengård och Bergsjön om Ullenhag och hans gelikar får sin vilja igenom.
Förorten som exploaterbart inhemskt u-land. Förorten som exotiserad plats där människor kan plocka billiga politiska poäng genom att turista en liten stund och prata om välgörenhet. En fattigdom som är skapad genom politiska beslut och ekonomisk utplundring, men som behandlas som naturgiven och omöjlig att göra något åt.
Klasspolitiken i Sverige kan inte bli mycket tydligare illustrerad.