Den 1 januari 2012 införde Systembolaget och övriga nordiska alkoholmonopol en etisk uppförandekod för sitt arbete. Nu måste produktionen av vin som säljs i Sverige följa grundläggande etiska krav. Men som företrädare för kampanjen Rättvis vinhandel påpekade i en debattartikel i Arbetaren Zenit redan i december 2010 riskerar arbetet med koderna att bli tandlöst, eftersom arbetarna som ska gynnas av koden inte är välkomna att delta i arbetet med den.
Svältlöner, osäkra anställningar och diskriminering av kvinnor och migrantarbetare tillhör vardagen för lantarbetare på vingårdar i Sydafrika, Chile och Argentina. När vinindustrin expanderar trängs småjordbrukare och ursprungsfolk ibland bort från den mark de traditionellt brukat. Svenska Systembolaget är en av världens största återförsäljare av vin. Under 2010 uppgick värdet av svensk vinimport till 4,6 miljarder kronor. Därför är det hög tid att Systembolaget nu tar ansvar för etik, arbetsrätt och miljö i hela produktionskedjan. Beslutet att anta en etisk uppförandekod för sitt arbete är ett bra första steg – men inte tillräckligt.
Systembolaget har valt att ansluta sig till den kod som tillhör organisationen BSCI (Business Social Compliance Initiative). BSCI är till skillnad från många andra liknande organisationer inte öppen för fackföreningar och civilsamhällets organisationer. Arbetares organisationer har därför inget inflytande över hur koden utarbetas och följs upp – och de kan inte få någon information från de kontroller som görs eftersom rapporterna inte offentliggörs.
Det är inte för inte som en stor producent i Argentina gläds åt att Systembolaget har valt BSCI. De säger: ”Man behöver inte blanda in fackförbund och andra organisationer på samma sätt som Fair Trade. Fair Trade är nästan omöjligt att implementera på ett stort företag på grund av all byråkrati och för att fackförbund måste vara med.”
Systembolaget kommer inte att prioritera att involvera arbetarorganisationer de närmaste åren. Därmed kommer Systembolagets arbete med socialt ansvarstagande (CSR) att sakna trovärdighet. Risken är att viktiga förbättringar som löner som går att leva på, tryggare anställningsformer och minskad diskriminering av kvinnor, säsongsanställda och fackligt aktiva inte kommer att genomföras.
De nordiska alkoholmonopolen är viktiga importörer i Argentina, Chile och Sydafrika och är genom sitt agerande, direkt eller indirekt, med och sätter agendan för arbetsmarknadslagstiftningen. Om stora företag inte involverar fackföreningar och arbetarorganisationer i sitt etiska arbete finns risken att företag tar över fackens roll att definiera vad schysta arbetsvillkor är.
Det finns alternativ. LO-TCO och andra fackliga organisationer arbetar för att internationella företag även ska teckna globala ramavtal, som är överenskommelser mellan två parter – globala fackföreningar och multinationella företag. De utgör grunden för att förhandla fram mer specifika avtal i varje land. Att två parter står bakom en överenskommelse skapar bättre förutsättningar för att hitta gemensamma lösningar på problem som uppstår.
Allra viktigast är det att företagen har höga ambitioner för att följa upp att det de lovar i koder och ramavtal verkligen efterlevs. Vill Systembolaget uppnå trovärdighet i sitt etiska arbete måste företaget involvera människorna som berörs av vinproduktionen i det arbetet.
Florencia Aróstica ordförande ANAMURI Chile
Francisco Contreras ordförande Latinamerikagrupperna
Gabi Björsson generalsekreterare Afrikagrupperna
Jarl Keber ordförande SAC:s Driftsektion för Systembolagsanställda
Patricia Dyata generalsekreterare Sikhula Sonke Sydafrika
Raimundo Laugero USTMNCI Argentina
Sonia Sagredo Confederación campesina RANQUIL, Chile